farmor look-a-like

Annika (min gamla praktikant) kom förbi på lunch i dag och visade de bilder som fotografen tagit fram och som med all sannolikhet hamnar i tidningen. Han hade fotat mig underifrån flera gånger och jag såg verkligen ut som min farmor. Hon har underbett och jag har ett litet underbett, men från den här vinkeln såg jag ut att ha världens största käke. Inte särskilt smickrande. Men, men får väl lära sig att leva med det...

strömavbrott

Folk som är halvt vakna är så roliga. Man kan säga de mest konstiga saker och tro att det är logiskt. För några nätter sedan vaknade jag till när M stängde av tv:n.
Jag: Va, blev det strömavbrott?
M som fattar att jag sover bryr sig inte om att svara utan försöker somna.
Jag: Är det bara hos oss eller är det i hela kvartert?
M: ????
Jag: snark, sov, zzzzzzZZZZZZZZZZZZZ

I går berättade han det för mig och jag skrattade i flera minuter och tårarna bara sprutade. Det är bra att man kan roa sig själv.

shoppingtur

Gick så där på shoppingturen i Stockholm, i alla fall till en början. Var lite omotiverad och stressad över att åka, men väl framme gick jag ut hårt:
1. Mango. Nja, (mina tankar: vad är det för konstigt mode just nu?)
2. Nilson och Din sko. Nja (se min kravlista. Varför finns det inga skor)
3. Topshop. Nja (mina tankar: har jag blivit gammal eller? det enda jag hittar är kläder som inte går under kriteriet även bekväma så det går att använda. Ser några fina kläder, men de är bara för tjejer som är "Tall").
4. Zara. Njaaa, mer ja, ser en jättefin blåblommig klänning, ser prislappen: 998:-, tänker: nej. Köper en stickad grön omlottkofta och en t-shirt till M. (tankar: varför är det så mycket kläder som inte går att använda i Sverige på vintern som linnen, tunna koftor och halterneckklänningar)
5. HM, Hamngatan. Nja. (tankar: stressad, måste nog dra mig till kursen snart.) Köper två ögonskuggor, en delad ljusgrön och grön och en mörkgrön med glitter i. Ser ett underbart platshalsband med stora röda kulor, drar mig lite för att betala 79:- och lämnar det.

KURS, ringer sedan John och bestämmer att vi ska ses när han kommer med tunnelbannan. Bestämmer mig för att chansa att jag hinner till Noa noa. Springer Kungsgatan upp och börjar fundera på hur långt bort Noa noa ligger egentligen.

6. Noa Noa. ÄNTLIGEN. Hela bortre väggen är full av KLARRÖDA kläder. Färgen är så vacker att jag blir alldeles till mig. Provar tre koftor och köper en röd kofta, samma modell som den jag köpte i grönt på Noa noa i fredags. Köper strumbyxor i rött och vitt. Det finns bara ett par kvar – i min storlek. Nöjd.

kravlista

Det finns inga skor för:
• den som inte vill ha bruna skor
• den som har tjocka anklar och inte kan ha stövlar
• den som inte vill ha spetsig tå
• den som inte vill ha höga klackar

Det vill säga det finns inga skor för mig. Så gott jag hann tittade jag i går efter skor, men det verkar vara helt omöjligt att få ett par snygga, coola, fina skor eller stövlar som jag kan ha och som inte är bruna. Problemet är nog att jag inte riktigt vet vad jag är ute efter heller. Men jakten fortsätter. Jag kan inte gå i ballerinas hela vintern.

halt

I går när jag var i Stockholm regnade det och plattorna på trottoaren på Hamngatan var alldeles hala (vad tänker Stockholms stad med?). Jag halkade och fick ta emot mig på en tjock tjej. Hon vände sig om och såg på mig som om jag medvetet kastat mig på henne.

tänka efter

När man är trött på att jobba och tycker alla ämnen är trista att blogga kring så är det bra med lite "frågesport", eller ämnen som man får tänka lite runt själv. Hittade den här via http://mymarkup.net/anna

För 10 år sedan:
Bodde jag hemma hos mamma och pappa och gick fortfarande på högstadiet. Jag köpte en svart långklänning med korta ärmar på HM och hade den tillsammans med en grön v-ringad lammullströja när jag hälsade på på gymnasiet. Jag hade hennafärgad page. Jag hade nästa alltid långkjol i flera lager. Under kjolarna brukade jag ha två par strumpbyxor och långkalsonger. Jag frös aldrig. Jag hade en vit stor stickad sjal som mamma tyckte var hemsk, några år senare blev det populärt.

För fem år sedan:
Började jag läsa i Örebro. Anna i min korridor sa att hon från början inte fattade hur hon skulle kunna ha något gemensamt med rocktjejen som flyttade in. Jag hade midjelångt kolsvart hår och alltid svarta kläder. Jag hade nitbälte och nitarmband och önskade mig ett patronbälte med kedjor. På sittningen på nollningen hade jag svart korsettliknande linne och glansig långkjol, svarta skuggögon och mörkt lila läppstift. Mot jul köpte jag en "färgglad" tröja i mörklila och Ellen sa: det där är inte en färgglad tröja.

För tre år sedan:
Jobbade jag med min c-uppsats och satt mest hemma. Jag hade långt mörkbrunt hår som mestadels var uppsatt i tofs eller flätor. Jag hade bekväma kläder: svarta byxor och färgglada tröjor. Jag hade fortfarande sotade ögon till fest och mycket svart, men uppblandat med rött och vitt. Jag köpte mina hush puppies-kängor för 1500 kronor för att inte frysa, redan året efter kunde man hitta dem för 500 kronor. Jag hade väldigt tråkig klädstil, försökte vara rockig-popig, men det blev mest bekvämt. Jag började använda min mormors 80-talsstövlar i vitt skinn.

För ett år sedan:
Började jag jobba här i Örebro och fick plötsligt mer pengar att lägga på kläder och smink. Jag började använda kavaj under sommaren och utökade snabbt garderoben med svart, vinröd, beige och röd kavaj. Jag köpte även mina första jeans på många år och utökade till ett par ljusa också. Jag köpte fina tjocka tröjor till vintern så jag kunde använda något annat än fleecetröja. Jag handlade mina första Noanoa-kläder på rean.

För en månad sedan:
Jag passade på att gå barbent så länge det gick i turkos skjortklänning med vita prickar, gulblommig kjol och vit kjol med gröna ränder. Jag hade korallröda tunna byxor under svart kjol och tröja. Till det använde jag något av mina fem par ballerina eller kinaskor. Jag köpte jeans på Lindex och började använda dem rätt mycket.

Igår:
Grävade jag i trädgården i mysbyxor och Grynettröja. Sen åkte jag till Plantagen i stretchjeans och randig tröja.

Idag:
Har jag jobbat i klädd svart-grå jeans från Lindex, vit tunn topp med 3/4-ärm från HM och utanpå det min nya fina gröna omlottkofta från Noanoa. Tyvärr luddar den av sig så toppen är luddig nu. Jag har svarta skinnskor.

Imorgon:
Ska jag jobba förmodligen i någon klänning med strumpbyxor under. Typisk sitta på kontoret-dag så jag tänker nog inte så mycket. Efter det ska jag träna i svart linne från Twilfits rea och vit gi med vitt bälte. När jag cyklar hem ska jag ha mjukisbyxor (HM:s snobben) och mjuk tröja och mössa.

kroppsarbete

Nu har jag grävt, klippt gräs, beskärt hallon och rosor, planterat, krattar, bärt och kastat och legat avslagen på gräsmattan. Men nu är det jättefint i vår lilla trädgård och förhoppningsvis lättskött. Bort med alla fula perenner och ogräs. Bort med vissna blad och buskar. På med 300 liter jord och ner med jordgubbsplantor och blåbärsbuskar. Och så ner med nära 200 lökar. I mars kommer jag tacka mig själv för alla vackra krokusar och pärlhyacint. Och i juli kommer jag tacka mig själv för rosor, blåbär, jordgubbar och hallon.
Mamma är bäst och hon hjälpte mig fixa allting. Och pappa är bäst, han hjälpte mig att sätta ihop en ny hylla. Och Mia är bäst och Jenny är bäst.

Fjodor

Det är mysigt att läsa bloggar så här på kvällen när Fjodor ligger bredvid och följer varje sak man gör på monitorn. Han trivs verkligen i värmen av datorn, lampan och det intressanta som rör sig så där lite lagom fort.

I morgon kommer vara en superjobbig, men förmodligen rolig dag på jobbet. Sen kommer mamma, pappa, Mia och Patrik till mig och på lördag ska mamma och jag gräva upp trädgården för att få lite ordning inför hösten.

jag hör trots att jag inte syns

Det är särskilt sådana här dagar, när affärsutvecklaren är här, som jag känner mig så ensam. Det är rätt lyhört på kontoret och jag sitter inne i mitt rum och hör alla de andra prata utanför. De har möten, de pratar om vad som ska hända och själv sitter jag ensam i mitt rum och bläddrar i kommunala handlingar. Jag har jobbat här över ett år nu och om två veckor har jag gjort tidningar i ett helt år. 45 tidningar i stort sett själv.
Kanske känner jag mig mer ensam när jag lunchar med A (min gamla praktikant). Både hon och jag vill att hon ska jobba här också, men vi vet båda att det inte spelar någon roll vad vi vill, det finns inga pengar. Det känns trist att veta att det kan vara så mycket bättre, om det bara var vi som tillsammans fick göra tidningen.
Kanske är det för att jag fick kritik (som jag inte ska bry mig om), kanske är det för att jag inte vet alls vad jag ska skriva till nästa vecka (reportage?), kanske är det för att jag är omotiverad och det är höst.

jurnalist

I dag har jag blivit kallad "inte riktigt jurnalist" i mejl. Varför bryr jag mig egentligen?
Kanske för att jag la ner otroligt mycket tid och ork på ett reportage som jag ville ha bli bra. Jag tycker inte att det är dåligt. Det är absolut inte därför som jag kallats för "inte riktigt jurnalist". Men jag stör mig på att personer ska komma till mig och bestämma vad jag ska skriva. En "riktigt jurnalist" skulle inte heller tillåta att personer får komma och bestämma allt. Kanske skulle jag reagerat när han sa att "det är din text, du bestämmer", men sen skickade han massor av mejl om saker som han inte tyckte stämde, även om det inte var han som sagt dem. Kanske är det tonen jag stör mig på, översittartonen, eller kan den tonen bero på att hans svenska inte är tillräckligt bra så han inte får fram det han vill. Det är trist att sitta här själv utan någon att prata med om det. Ska jag svara på hans mejl och på så sätt visa att jag inte tolererar att bli åthuten av någon eller ska jag skita i det och gå vidare och slippa allt tjafs?

stockholmskurs

Tidningen är klar, men jag är inte nöjd. Den där känslan av att nu är det över, att man kan andas, åtminstone för kvällen har inte infunnit sig.
Nästa onsdag kommer i alla fall ett helt okej avbrott i vardagen. Jag ska till Stockholm på kurs hos förbundet. Att jobba som jag gör (ensam) leder ofta till att jag tar varje möjlighet till att träffa folk. Dessutom tycker jag att förbundet inte gjort särskilt mycket för mig, inte ens när jag bett om hjälp, men på kurserna brukar man bli sedd. Jag hoppas få hjälp där. Löneförhandling handlar kursen om. Enligt mitt kontrakt ska jag ju ha det i höst så det sitter bra med en kurs för mig som inte är så van.
I alla fall, kursen är väl inte det bästa med resan. Har bokat biljett nu. Kommer upp till 10 och kursen börjar 12 (= två timmar shopping). När kursen är slut vid 17 tänker jag stanna minst till 19.30 för mer seriös shopping. Tyvärr kommer jag bara hinna till de centrala delarna (eftersom kursen är på Vasagatan). Det blir Åhléns, Gallerian, Mango, Zara och lite småbutiker. Tror ändå att jag kommer få problem att hinna. Måste göra en prioriteringslista. Något att se fram emot i alla fall.

spam

Jaha, då måste jag också försöka fixa så jag slipper spam. Hur fasiken kunde någon hitta mig?

pigg

Jag kollar på skitprogram på tv, men jag står åtminstone för det. De brukar inte vara så hemskt intressanta så det går oftast att kolla på tre samtidigt och ändå hålla koll på vad som händer. Jag kollar på dem för att de får mig att slappna av. Jag tänker inte mycket, engagerar mig lite, det är inte krångligt alls. I kväll har jag parallelltittat på Idol, Från koja till slott, Sambo och Forma kroppen. Det dummaste är att jag verkligen slappnar av så efter två timmar i soffan är det läggdags och jag är pigg. Pigg trots att jag somnade vid midnatt och gick upp sex, pigg trots att jag jobbat 10 timmar i dag.

Stör mig också på Idols sändningstid. Programmet sänds mellan 20 och 21 = äldre barn kan kolla. Men sen får man inte veta vem som vann förrän vid 22.35 = även äldre barn ska sova. Stackars föräldrar.

ettan

Min praktikant (som inte varit min praktikant sedan i mars och som nu jobbar på den stora tidningen som familjeredaktör) gör ett jobb om familjeföretag. Bra idé tänkte jag (som jobbar på ett i alla fall tidigare familjeföretag). Jag tänkte att det är väl familjen som är intressant, men jag hade visst fel, alla på jobbet var intressanta, således även jag.
I dag har stora tidningens fotograf varit med mig när jag har fotat för att fota mig "in action". Det vill säga, jag duschade i morse och tog på lite rouge. Jag försökte verka så där oberörd och försökte jobba på så gott jag kunde (utan att tänka allt för mycket på hur jag såg ut, vilka miner jag gjorde och hur jag skötte kameran så här inför ett proffs). När vi var på väg från mitt (och även hans jobb) sa han att det förmodligen blir ettabild.
För en vecka sedan tyckte jag att det var en kul grej att mina arbetskompisar kanske skulle vara med i en liten artikel i stora tidningen, nu är jag på väg att hamna på ettan. Hur hände detta? Tur i alla fall att jag duschade och tog på rouge.

grattis!

Jag tänkte och tänkte på S och visst gick intervjun bra. Nu har hon nytt jobb på webredaktionen på SR. (Tur för dem att de får en så kompetent medarbetare, grattis!) När vi pratar i telefon säger hon att det känns på ett sätt skönt att lämna Västerås och Västerås stad som arbetsgivare eftersom de varit så dumma och jag är beredd att hålla med, men frågan är som Sveriges radio verkligen är en så bra arbetsgivare. I samma veva berättar hon att hon ska börja på projektanställning för ett projekt som redan finns. SR vill att hon börjar innan den gamla projektanställda slutar så de kan överlappa varandra. Det känns som att det här kommer att hända S inom en snar framtid. Hon får gå tillsammans med någon som ska ta över när hon inte får stanna. Det finns saker att göra, men det finns inte jobb. Jag förstår mig inte på arbetsmarknadspolitik, men någonting är allvarligt fel.

kattbabbel

Är på väg hem från jobbet, men lite fredagskvällsbloggning ska väl hinnas med.
Se vilken fin bild jag har lagt in. Det är kissarna och så Räven (grannens katt som kommer och hälsar på oss titt som tätt). Jag var lite orolig för att han inte skulle acceptera kissarna, men det är snarast Stoffe som inte gillar honom. Fjodor och Räven är bra kompisar nu, Stoffe är lite avvaktande än. Att Fjodor och Räven kommer överrens betyder att de vill leka med varandra så jag sitter helspänn hela tiden när den stora katten (Räven à cirkus 8 kilo) kastar sig över och biter den lilla (Fjodor à 1 kilo).

Katträdet har kommit så jag tänkte ta en tur och hämta det. Då ska kissarna få åka bil också. De måste övas i bilåkande för att klara av vårt aktiva liv. En tur till Kvantum och tillbaka tror jag är en bra första tur.

Gjorde ett bra klipp i går också. Martin hittade en ju-jutsudräkt på blocket. När vi ringde tjejen skulle hon in till Örebro samma kväll. I går åkte vi förbi henne och köpte en nästan ny ju-jutsudräkt till mig och fick även med hennes gamla (lite tunnare och något hål). Två dräkter för 300 kronor! Dessutom passar den perfekt, de första byxor som gjort det för mig. Kanske ska börja klä mig i ju-jutsubyxor jämt? Hon hade inget vitt bälte så jag får skaffa det, men sen ska jag jobba målmedvetet för att det ska bli gult i december.

Nu måste jag hem och handla, äta och sova (så här var sällan mina fredagkvällar innan jag började jobba..)

jag blir så trött

Det började kanske tidigare, men ända sedan förra söndagen då hennes leende helt plötsligt omringade mig och följde efter mig vart jag än gick/cyklade/åkte bil har det blivit mer och mer tydligt. Jag klarar inte av Linda Skugge. Det värsta är att jag inte helt klart kan sätta fingret på vad det är som jag stör mig så mycket på, och visst har hon gjort en del bra saker också men på sista tiden när jag försöker läsa hennes blogg blir jag bara irriterad.
Jag tror jag stör mig mest på att hon inte vill att barn ska mobbas, men mobbar alla andra hur mycket hon vill (till exempel inlägget där hon var så emot en pappa som såg på Seinfelt när sonen sov). Att hon vill stå på alla tjejers sida, men är så jävla utseendefixerad så jag bara dör (långa haranger om hur hon noppar hår överallt för hon är som en apa, vadå: kan inte tjejer vara apor?). Jag stör mig otroligt på att hon inte kan släppa att alla inte är som hon (spritar toasitsar varje dag) och att hon dessutom inte kan förstå att det hon gör är inte alltid rätt. Det kan vara lika rätt att inte städa så ofta som hon, det kan vara lika rätt att hoppa över blåbären i skogen och baka en paj på frysta bär för att man hellre gör något annat. Vem är det hon lever sitt liv för? Ibland får jag en känsla av att hon gör saker bara för att skriva om dem i bloggen och ge andra dåligt samvete. Jag stör mig också otroligt mycket på att hon ALDRIG skriver om sin man. Vad gör han? Jag får känslan av att hon gör allt hemma och han ingenting. Är det det hon vill att jag ska tro? Om det är så, varför ger hon sig inte på honom i stället och får lite ordning hemma först?

Dessutom: spiken i kistan: I na skriver Linda Skugge om en tvåbarnsmor och vad är den kvinnans namn? Jo, SYLVIA, som Sylvia Plath, kvinnan Linda Skugge inte verkar få nog av. Dessutom har na bestämt sig att de varje vecka, tillsammans med Lindas Sylvia-berättelse har ett helt uppslag som de kallar Sylvia. På Sylvia-uppslaget ska de skriva om lite mer kvinnliga ämnen som alla ändå kan läsa. Jag ser verkligen fram emot vad det kan vara som är så viktiga kvinnliga ämnen.

Det enda som är bra med Sylvias dagbok (som jag är säker på är endast en förtäckt berättelse om Lindas eget liv) är att det finns en man med (som inte gör något för han jobbar mycket borta, precis som Lindas man). Kanske kan jag i den här serien få veta vad hennes man gör (eller inte gör).

yrkesval

I går morse på väg för att hämta bilen (som lagats – igen!) gick jag förbi en mellanstadieskola i närheten. Eftersom det var före åtta så var barnen ute och lekte, pratade, roade sig som de gör. I kanten av fotbollsplan under ett träd stod en ensam kille och kollade oroligt omkring sig. Han gav mig en känsla av att vilja springa fram och krama honom och säga: vilka är det jag ska ge stryk och skälla på? (okej, kanske inte stryk på riktigt, men ni fattar). Det slog mig också att det verkligen är ett bra beslut av mig att inte bli lärare. Jag vet att jag inte skulle orka, att jag skulle ta med jobbet hem och må dåligt. Jag skulle aldrig kunna leva med att barn är så elaka mot varandra, att jag måste upptäcka det och ta tag i det, att jag kanske inte upptäcker allt och inte ser allt. Det kanske är egoistiskt tänkt, men jag tror inte skolan är en plats för mig.

bra för det inre också

Förmodligen ger träningen även en del mentalt, trots att det inte är någon yoga eller tai chi eller så i den. Det är egentligen ren kamp och hård träning. Men för varje gång vågar jag mer och mer, saker jag aldrig trott jag skulle klara. Jag är dålig på att ta mig för saker jag inte kan av rädsla att misslyckas, därför är varje slag, kast, benlås ett steg framåt. För att inte tala om de gånger jag kastas i mattan (jag vågade!). Jag är dålig på att vara sämst (kanske därför jag inte tar mig för saker jag inte kan). Men på träningen tycker jag inte ens att det är jobbigt när jag är sist in efter idioten eller ligger mitt i mattan och inte kan röra mig, trots att alla andra är klara och står vid väggen och väntar. Varje litet steg är ett stort steg framåt för mig. Jag ska bli bra, jag kan och kan jag inte så gör det inget för jag lär mig förr eller senare.

för att pigga upp

Trots att de väckte mig flera gånger i natt. Trots att de var på bordet, i håret, i halsbandet, i smöret, i duschen, bland blommorn. Trots att de klöste på trälister. Trots att de välte ut en blomma så jag fick dammsuga i morse. Trots att de gick på lådan precis när jag tömt den OCH hunnit gå till soprummet. Trots det blir jag väldigt glad när jag ser mina kissar. Fina va?!

smällkaramell

Korallröda stod det på paket och korallröda verkade de vara i sovrummets mörker. Men nu går jag omkring här som någon smällkaramell med rosa ben. Hoppsan, det blir nog den första och enda gången jag använder de här strumpbyxorna.

najs och bajs

För att försöka pigga upp mig tänkte jag en najs och bajs, så får jag koll på vad som är bra.

Najs:
Jag fick sova till 5.30 innan Stoffe väckte mig
Jag har någorlunda koll på vad jag ska skriva
Jag hade god matlåda i dag (sesamlax med nudelsallad)
Katterna och Martin väntar på mig hemma

Bajs:
Omotivation
Jag är på jobbet och har saker kvar att göra och klockan är 17.45
Jag mår illa av godiset jag köpte för att pigga upp mig
Jag har två artiklar kvar att skriva
Jag måste göra 5 tycker till i morgon
Det är en hel vecka kvar till helg

Hm, ja det blev ju så mycket bättre...

skitdag

I dag är det så omotiverat och skit att jag till och med köpt godis för att försöka pigga upp mig själv, så omotiverad att jag surfat på ellos, så omotiverad att jag inte orkar bry mig om att det ska bli bra.
Jag har massor kvar att skriva, jag har bilder att göra och datorn är skittrög.

tänker på dig

Förresten, nu tänker jag på Setareh också, för hon är på intervju i dag. Hoppas, hoppas, hoppas att det går bra.

motivationen

Jag har verkligen massor att göra: skriva reportage, redigera reportage, göra bilder till reportage, skriva artikel, ringa om nöjet och ringa om en artikel till. Trots det har jag noll motivation. Det går så sakta framåt, jag skriver några ord, gör en bild, funderar, är trött, vill gå hem, skriver några ord, osv. Inte ens att tänka att jag får gå hem så fort jag gjort det jag ska får igång mig. Var hittar man motivationen när man som mest behöver den?

sparring

Nej, det blev inte mattkamp, det blev slag och sparkar och sparring. Nästa gång det blir det måste jag köpa benskydd, mina smalben är blå och jag har lårkaka på benet.

Har kommit på vad jag är dålig på: att vara dålig. Jag gör sällan saker där jag är sämst, eller en av de sämsta (orkestern måste vara det enda undandtaget) Jag ger så lätt upp när jag är sämst. Men det är inte konstigt om jag är en av de sämsta. De flesta i gruppen har tränat ett tag, de som inte har tränat goshindo tidigare, har tränat någon annan kampsport. Så det är inte konstigt att vara sämst.

Irriterar mig också på att jag själv får tankar om att de andra är "snällare" mot mig för att jag är tjej. Att de tänker att jag är sämst och det är inte konstigt för att jag är tjej, att jag måste försöka leva upp till så mycket mer, bara för att jag är tjej. Jag som ser mig själv som någon som tror på att män och kvinnor är lika och har lika villkor, varför får jag de här tankarna? Det är fruktansvärt irriterande, irriterande, irriterande. Men kanske har det sin grund i att killar hela tiden har försprång här i samhället och att tjejer alltid måste visa sig så mycket bättre för att de ska räknas.

här blir inga barn gjorda

Har druckit rejält med kaffe i dag, även fast det inte finns mjölk. Jag är så himla trött, jag kommer aldrig någonsin klara av att ha barn som väcker mig, jag kommer dö av trötthet. Förresten angående mjölk, när det finns mjölk här på jobbet så är det oftast minimjölk. Det är ett led i äta lite fett-hysterin som finns här sedan chefen fick fel på hjärtat och behövde börja äta rätt (är minimjökl rätt?). Minimjölk är verkligen så äckligt. Det är som att hälla lite vitt vatten i kaffet, då är det nästan bättre utan.

Spelade i dag på lunchen, Örebrodagen (herregud vad små och jobbiga studenterna är, har jag varit sån?). En rolig grej var att klarinett-Elin såg att jag klippt mig, något inte ens mina kompisar gjort. Kul!
Jag spelade lite fel, jag fick hår i munnen och Kristina blåste trumpet i mitt öra, annars kul.

Nu: fixa nöjesartikel.
Sen: hem och fika mellanmål och gosa med kattungarna
Senare: träna (förmodligen mattkamp i dag)
Ännu senare: baka paj till kräftskivan på lördag och gosa med kattungarna

frisyr igen

Nöjd efter ett besök hos min frisör. Jag hittade henne i våras och hon är så bra. När hon klippt av en rejäl bit och fixat till en frisyr frågade hon om jag ville ha rakt, mellanlockigt eller lockigt. Jag valde det senare och det är konstigt vad hon kan lyckas med i mitt annars raka hår. Mousse, klämmor, hårtork och spray var allt hon behövde för att fixa fina lockar. Färgen ser bra ut också. Kul att vara nöjd.

disskusionen

Ps. Snygg stavning på disskusionen på posten.se

jag är ett paket

"DU ÄR ETT PAKET

Du är spännande och uppskattad - precis som ett paket på Posten

Paketet är en person som gillar överraskningar, gärna underfundiga och genomtänka saker. En paketperson uppfattas ofta som lite eftertänksam eller tillbakadragen. I ett nytt sällskap står du hellre i bakgrunden och lyssnar än ger dig in i disskusionen. Paketpersonens yta är dock missvisande, för inuti döljer sig en färgstark person med många strängar på sin lyra. Har man väl öppnat locket hittar man en påhittig person, ofta med kunskap i något specialområde.

Paketpersonen är givmild och bjuder gärna på fest. Du har en nära vänkrets som uppsakttar din påhittighet. Paketet återfinns på seminarium, på möhippor eller svensexor, gärna med en Trisslott i handen. "

Konstigt, några få frågor där det inte alltid fanns "rätt" svar, ändå blev resultatet väldigt träffsäkert. Allt utom Trisslotten då.
Gör själv på: http://www.posten.se/index.jsp?PageName=Service&ServiceURL=/kampanj/jul04_postprodukt/index.jsp&IntLinkPushCName=butik.cecilia
Vilken produkt är du?

kissarna

Jag har sovit i tvåtimmarsintervaller i natt. Varit orolig att klämma kissarna, blivit klöst på ryggen, och haft någon som hoppar upp på min näsa när jag somnat. Min hand har somnat efter att Stoffe sovit på den i två timmar. Jag har blivit biten i tummen när Stoffe trodde den var mat, jag har blivit biten i tårna när Fjodor ville leka med dem. Men det är underbart. Kissarna är så fina!

foder

Har mina nya manchesterbyyxor från HM i dag. De är svarta med ett jättegulligt foder i vitt med rosa rosor. Fler borde tänka på hur mycket fodret faktiskt gör för kläderna. Okej, det syns inte när kläderna är på, men ibland kan det faktiskt hänga på det om man köper eller ej. Man vet att det finns där och det är fint när kavajen, skorna, byxorna hänger, står eller ligger i hemmet. Mina favoritgrejer med fint foder är: manchesterbyxorna med rosfoder, Noa noa-kavaj med rosa foder, Vagabondskor, svarta med vitt foder med glittriga prickar, Vagabondskor lila med pepitarutigt foder. Frågan är om jag gillar Vagabondkängorna så mycket för att de har rosa foder i. Hm, vi får se om det blir dem och jag i framtiden.

bra kroppsdag

Bad hair day brukar de flesta prata om att de har ibland, själv tänker jag inte så mycket på det. En bad hair day borde det vara i dag när jag har för lång lugg (klippa mig i morgon) som dessutom är lite smutsig (tvätta efter träning i kväll). Däremot brukar jag ha bra eller dåliga kroppsdagar. Vet inte om någon har myntat det uttrycket än, men om inte gör jag det nu. I dag är en bra kroppsdag. Mina kläder sitter snyggt och jag känner mig varken tjock eller smal. Jag är nöjd med mig själv och bryr mig inte om hur det ser ut när jag sitter ner. Kanonbra kroppsdag helt enkelt.

se sig själv i nacken

En av de dåliga sakerna med att jobba på en tidning med liten (eh, noll?) budget för det redaktionella, men att ha stora (eh hyfsat i alla fall) ambitioner, är att det krävs rätt mycket kreativitet för att fixa bilder, så kallade genrebilder. Förra veckan borstade jag tänderna i tidningen (utan ögon så såg inte ens min mamma att det var jag), min syrra har plockat äpplen i tidningen och min mamma har stekt korv i tidningen. Denna vecka skriver jag om att man snart kan låna musik via datorn från biblioteket. Fotade mig själv med hörlur i örat sittandes framför datorn. När jag nu gör bilderna slår det mig att: herregud vilken fin hårfärg jag har! (här skulle det egentligen illustreras med just den bilden, men eftersom blogger inte är kompatibel med någon av de webläsare jag har på jobbet så kan jag inte se vad som blir fel när jag vill ladda upp bilden. Jag förstår liksom inte japanska, det enda jag förstår är att det är fel när tecknen är rödmarkerade)

Ska hämta kissarna i dag, efter träning. Najs!

det ordnar sig

Det var inget fel på kattungarna.
Vi har hunnit handla en del till kattungarna.
Jag har jobbat i dag och cyklat och hunnit spela.
Jag jobbar nu och det blir helt okej.
Det ordnar sig.

ta det lugnt!

Jag har så svårt att slappna av. Otroligt stressad i går eftermiddag på jobbet. Stressad efter en dust med syster igen. Åka hem till mamma och pappa och vara hemma vid 22.30 en fredag. Måste skriva artikel i dag, måste jobba i morgon, måste jobba hela veckan. Jag kan inte släppa att jag måste jobba i morgon, kan inte slappna av utan tänker på det hela tiden. Och när ska jag hinna med att handla till katterna? Och ska vi verkligen köpa katterna (har sett att de andra kattungarna i kullen är avtingade, vad beror det på? Är det något fel på "våra" kattungar"? Dessutom har jag ont i handleden, otroligt ont när jag skriver både på datorn och för hand. Måste till vårdcentralen och kolla upp det, men när ska jag hinna det?

Varför kan jag inte bara slappna av?

priviligerad

När jag får chansen att sitta och lyssna på människors berättelser och ge det tid, ge det min tankeverksamhet, får diskutera, veta saker och komma fram till något, när jag får tid på mig att skriva ner en berättelse som jag vill föra vidare, då känns mitt jobb rätt. Då känner jag mig priviligerad som får träffa så mycket intressant folk och får veta så mycket. Men det finns egentligen inte tid till det. Då måste jag ta den tiden.

I dag tog jag lite sådan tid. Det betyder att jag måste jobba i morgon, det betyder att jag måste jobba över på måndag. Är det värt det jobbiga för lite tid av det priviligerade jobbet?

smörgåstårta

Det är sommar ute igen och i går satt jag i solen på en balkong på sjunde våningen och åt smörgåstårta – på arbetstid! Tänk om jobbet kunde vara så lite oftare. Jag håller på med något som förmodligen kommer bli någon eller några artiklar om ett bostadsområde som genomgått en ordentlig förändring, både till det yttre, men även bland de boende. För att träffa folk därifrån så drogs jag med till denna fika. Först smörgåstårta med lax, kräftor och rom. Sedan äpplekaka med vaniljsås och kaffe. Och så sol och fin utsikt. Dessutom trevligt folk. När jag börjar spåna på det blir det nog två artiklar, men det kräver mer jobb.

Nyss var en tjej här och vi pratade lite om hon kan ha praktik här en dag i veckan. Det känns riktigt bra faktiskt, lite hjälp. Hon verkade bra så jag hoppas det går att fixa det här nu.

syjunta

Underskatta inte syjunta! I tisdagskväll kom L och H hem till mig för att vi skulle försöka sy likadana väskor i vaxduk. Väskorna ska användas till flöjt och noter och andra saker som är bra när man spelar (som öl, öronproppar, marschnotställ, tröja, märken, pengar etc). Jag hade införskaffat en meter röd vaxduk med vita prickar för ändamålet. Priset? Hutlösa 100 kronor. Jag som gillar att pyssla, men har världens sämsta tålamod och därför oftast inte kommer någon vart trivdes jättebra. L nålade (det som är så otroligt trist) och jag sydde på maskin. Till och med att sy fast handtagen FÖR HAND var helt okej med trevligt sällskap. Kan erkänna att jag är mäkta stolt över min nya fina väska som dessutom har en kanal för flöjtfodralet. (att väskan blev något för stor låtsas vi inte om, för jag orkar inte sprätta och sy om).
I dag är det invigning av väskan. Vi ska spela före och i pausen på matchen KIF Örebro mot Umeå. Jag ska liksom spela så Hanna Ljungberg och Marta kan höra. Det är faktiskt riktigt coolt!