yrkesval

I går morse på väg för att hämta bilen (som lagats – igen!) gick jag förbi en mellanstadieskola i närheten. Eftersom det var före åtta så var barnen ute och lekte, pratade, roade sig som de gör. I kanten av fotbollsplan under ett träd stod en ensam kille och kollade oroligt omkring sig. Han gav mig en känsla av att vilja springa fram och krama honom och säga: vilka är det jag ska ge stryk och skälla på? (okej, kanske inte stryk på riktigt, men ni fattar). Det slog mig också att det verkligen är ett bra beslut av mig att inte bli lärare. Jag vet att jag inte skulle orka, att jag skulle ta med jobbet hem och må dåligt. Jag skulle aldrig kunna leva med att barn är så elaka mot varandra, att jag måste upptäcka det och ta tag i det, att jag kanske inte upptäcker allt och inte ser allt. Det kanske är egoistiskt tänkt, men jag tror inte skolan är en plats för mig.