jag blir så trött

Det började kanske tidigare, men ända sedan förra söndagen då hennes leende helt plötsligt omringade mig och följde efter mig vart jag än gick/cyklade/åkte bil har det blivit mer och mer tydligt. Jag klarar inte av Linda Skugge. Det värsta är att jag inte helt klart kan sätta fingret på vad det är som jag stör mig så mycket på, och visst har hon gjort en del bra saker också men på sista tiden när jag försöker läsa hennes blogg blir jag bara irriterad.
Jag tror jag stör mig mest på att hon inte vill att barn ska mobbas, men mobbar alla andra hur mycket hon vill (till exempel inlägget där hon var så emot en pappa som såg på Seinfelt när sonen sov). Att hon vill stå på alla tjejers sida, men är så jävla utseendefixerad så jag bara dör (långa haranger om hur hon noppar hår överallt för hon är som en apa, vadå: kan inte tjejer vara apor?). Jag stör mig otroligt på att hon inte kan släppa att alla inte är som hon (spritar toasitsar varje dag) och att hon dessutom inte kan förstå att det hon gör är inte alltid rätt. Det kan vara lika rätt att inte städa så ofta som hon, det kan vara lika rätt att hoppa över blåbären i skogen och baka en paj på frysta bär för att man hellre gör något annat. Vem är det hon lever sitt liv för? Ibland får jag en känsla av att hon gör saker bara för att skriva om dem i bloggen och ge andra dåligt samvete. Jag stör mig också otroligt mycket på att hon ALDRIG skriver om sin man. Vad gör han? Jag får känslan av att hon gör allt hemma och han ingenting. Är det det hon vill att jag ska tro? Om det är så, varför ger hon sig inte på honom i stället och får lite ordning hemma först?

Dessutom: spiken i kistan: I na skriver Linda Skugge om en tvåbarnsmor och vad är den kvinnans namn? Jo, SYLVIA, som Sylvia Plath, kvinnan Linda Skugge inte verkar få nog av. Dessutom har na bestämt sig att de varje vecka, tillsammans med Lindas Sylvia-berättelse har ett helt uppslag som de kallar Sylvia. På Sylvia-uppslaget ska de skriva om lite mer kvinnliga ämnen som alla ändå kan läsa. Jag ser verkligen fram emot vad det kan vara som är så viktiga kvinnliga ämnen.

Det enda som är bra med Sylvias dagbok (som jag är säker på är endast en förtäckt berättelse om Lindas eget liv) är att det finns en man med (som inte gör något för han jobbar mycket borta, precis som Lindas man). Kanske kan jag i den här serien få veta vad hennes man gör (eller inte gör).