skolbänken

Funderar på att söka en kurs på universitetet till hösten. Bara en fempoängare på distans för att jag tycker det skulle vara kul. Vad tror ni?

jag är så trött

Jag är så trött på vintern. I morse snöade det igen. Senast i går kväll när jag cyklade hem sent tänkte jag på hur skönt det var att snön på vägarna i alla fall tinat bort så att jag snart kan ut och springa. Men i dag är allt snö och halt igen. Förra året började jag springa i början av februari och med några avbrott när det kom lite snö så funkade det. Jag vill inte ha mer vinter. Hemma väntar blusar och stövletter, men antingen är det för kallt, halt eller blött för att använda dem. Jag är trött på stövlar med varmt foder, jag är trött på termobrallor, jag är trött på varma halsdukar, jag är trött på tjocka koftor, jag är trött på sönderfrusna händer, jag är trött på narig hud, jag är trött på att cykla supersakta. Jag vill ha vår NU!

svårt att förstå

OS-guld i alla ära, men är inte det här lite väl mycket? Jag kan inte förstå hysterin över att Sverige vann guld i herr-hockey. Visst, det är såklart kul, men Sverige har tagit många andra OS-guld och många som varit oväntade, underbara och en riktig prestige. Varför rankas herr-hockey-guldet så högt?

bra service polarbröd

När jag åt bröd för någon vecka sedan så märkte jag att det var skrivet på sidan av brödet. Jag fotade av brödet och mailade till Polarbröd. Efter två dagar fick jag ett långt personligt brev där Polarbröd förklarade utförligt vad som hade hänt plus en check på femtio kronor. Det kallar jag bra service och det visar att man kan få något när det har blivit fel. Bra gjort Polarbröd!

börje min volvo

I helgen bogserade vi Volvon till mekanikern och i dag var jag där med nyckeln. Nu har jag hämtat bilen och det känns så skönt. Äntligen kan jag köra bil om jag vill, äntligen kan jag åka hem om jag vill, äntligen slipper jag cykla i snöoväder för att jag ska på jobb, äntligen känner jag mig mer fri.
600 kronor gick kalaset på och nu kan jag ta det lugnt i två veckor innan det är dags för besiktning. Snälla Volvon fungera något år till, snälla pärlan...

jag var med i tv

På Svenska dialektmysterier i går var tidningen med i bild två gånger. Roligt att Fredrik Lindström och teamet kommer till Örebro och filmar folk och filmar två personer som sitter och läser min tidning och dessutom filmar så den kommer med i bild. Det var faktiskt kul, vilken reklam!

smart!

Vilka strumpbyxor tar Anna-Karin på sig i dag när det är regn, slask, blött och smutsigt ute?

Svar: vita!

Notering till mig själv: ta inte på dig vita strumpbyxor när det är slask och smutsigt ute.

magrat = fräschat till sig?

Peter Jidhe och Marie Lehmann leder sändningarna från OS i Turin

För några dagar sedan reagerade jag på att Marie Lehmann på Sporten blivit så smal. Jag tyckte hon var smal redan tidigare och nu har hon blivit nästan mager med sina tunna armar. Jag funderade lite på om det kan bero på någonting (hon kanske inte mår så bra). I dag kollade vi på sporten på kafferasten på jobbet och jag frågar allmänt de andra om de också reagerat på att hon blivit tunnare. Min kollega svarar då: Ja, jag tycker hon fräschat till sig. Jag blev så förvånad att jag inte visste vad jag skulle svara. Jag tycker snarare att hon blivit lite väl smal, inte alls fräschat till sig. Och direkt så för jag över det på mig: behöver jag också "fräscha till mig"?

Med detta inlägg menar jag inte att det är fel på människor som är smala, magra eller något sådant. Jag menar att man ska reagera om någon som sedan tidigare var smal blir tunnare eftersom ibland kan bero på att personen inte mår bra på andra plan.

kunde inte motstå

Nya blusar på nätet, 10 procent rabatt och en butik som inte går att hitta i gjorde att jag i går fick i väg en beställning till hm.se. Här är vad jag fick ihop:

Örhängen 29,90, blå blus 198:-, linne, vitt och svart, efter tips från Charlotta, 49:-/st, vit blus 198:-

Det här ville jag ha, men lång väntetid gör att jag avstår. Fram till slutet av april har jag förhoppningsvis hittat något bättre i butikerna i stan.

jag var desperat

Jag tycker att DH har blivit alldeles för hysteriskt och jag har svårt för de amerikanska värderingarna om att kvinnor måste vara hemma med barnen. Kände att egentligen är det ingen mening att följa en tv-serie som gör att jag titt som tätt måste byta kanal för att jag tycker det bli så pinsamt och jag blir irriterad på karaktärerna. Jag gav DH en sista chans i går och jag tycker det var bättre än på länge. Visst, Susan är extremt hysterisk och det är irriterande med Lynettes chef, men det var bättre än på länge. Det känns skönt, jag har saknat gamla DH.

insikt

Pratade med min kompis Mats på msn i dag. Vi kom efter ett tag in på allting om mig och mitt jobb och allting runt omkring mig. Vi pratade bland annat om varför jag skjuter upp saker även fast jag vet att om jag gör dem nu så får jag mer tid till dem och kan förmodligen göra dem bättre och sedan går runt och har ångest för att jag inte gör dem i stället för att ta tag i det. M frågade mig om jag inte skjuter upp saker för att jag var rädd att misslyckas, när jag sedan har kort om tid blir de inte så bra som jag vill, men jag har då en anledning att skylla på. Jag har aldrig tänkt på det så, en nu ser jag det så klart: jag kan se massor av tillfällen där jag letat efter en anledning att skylla på, ifall det inte blir bra, i stället för att ta tag i grejen.
Men om jag nu ser ett svar på varför jag skjuter upp saker, hur ska jag gå vidare? Vad ska jag göra?

kvällsgott

Frukt är inte godis så torkad frukt är inte heller godis. Därför smaskar jag på det här i kväll. MUMS!

fel kläder till fel tillfälle

I morse strök jag (observera, stryka gör jag väldigt sällan) en skjorta och när jag var klar och fick på mig den och min svarta väst upptäckte jag att jag såg ut som om jag jobbade på en bank, eller skulle på en anställningsintervju på fina firman. Eftersom jag har världens sämsta hårdag och fortfarande är jättesjuk med rinniga ögon och tungt huvud så kändes det inte riktigt rätt. Vilken bortkastad tid! Skjortan kan jag ju använda en annan dag, men att stryka då, när jag kunde jobbat (eller sovit...). Det blev randig tröja och väst i stället och till och med det känns för uppklätt när jag sitter här på jobbet och har glömt nässprejet hemma. En passande klädsel skulle vara mjukisbyxor och stor skön tröja (plus soffa, glass och film).

jeanspanik

Jag behöver jeans och gärna nu. Jag har egentligen bara två par varav det ena håller på att gå sönder. Egentligen har jag inga fler byxor heller. Jag vill ha ett par kolsvarta stretchjeans i rak modell och ett par mörkt blå i samma modell. Sköna och bekväma och inte för dyra och (det största problemet av alla) de ska vara i min längd utan att jag behöver lägga upp dem. Finns det sådan jeans? Var?

förlåt vi bygger om

Det började med att de byggde om Din Sko i Örebro. Det var kaos och jättesvårt att hitta någonting och nu när de är klara ser jag ingen skillnad. Nästa stora projekt är ombyggnaden av HM. Den har pågått länge nu och känns inte klar på långa vägar. Jag tycker det är så irriterande. Går in ibland,men får panik när kläderna hänger tätt, tätt i trånga utrymmen och det borras och dammar. Var inne på hm.se och kollade på min hur mycket jag handlat på HM i år och det är nästan ingenting. Butiken måste förlora en hel del på det här.

host snörvel prosit

I helgen var det min tur att tvingas knapra värktabletter, använda nässpray, nysa stup i kvarten och ha problem med ljus i de rinniga ögonen. Jag blev världens trevligaste sällskap åt familjen som kom på besök. Det blev inte mycket gjort, vi vilade oss och kollade Melodifestival och åt libanesiskt (så länge sen och såååå gott). Men det är väl det man har familjen till? Att kunna umgås utan en massa krav, bara sitta och göra ingenting och ändå tycka det är kul.
När de åkt i går halvsov/sov/kollade jag på dvd till läggdags. I dag har jag tryckt i mig värktabletter och tagit bussen till jobbet. Prosit!

äntligen fredag!!!

I morse när jag väntade på praktikanten stod jag och såg ut över motorvägen. Då kom en länsbuss och i stället för att skriva Inte i trafik framme i bussen hade busschauffören skrivit Äntligen fredag!!! Vad härligt!
Nu är det äntligen fredag och jag ska gå hem och kolla på OS och sedan åka till Lotta och äta Pad thai och kolla på Kalle och Chokladfabriken. Och i morgon: då kommer familjen!

världens bästa vikarie

Förutom att jag i dag har jobbat väldigt sakta eftersom jag har huvuvärk, så har jag varit på stan och kollat på en supersöt blus på NoaNoa (nej, jag höll mig) och köpt handdukar på rea på Hemtex, men jag har också tagit tag i ett av mina problem: att hitta en vikarie till mig själv när jag är i Riga. Så i slutet av mars kommer min kompis Agneta hit för att jobba med mig. Blir lite långt för henne att åka hit för bara två dagar, men jag tror det är det bästa alternativet och hon säger att hon vill också.
Agneta är en superbra journalist som jag skulle anställa direkt om jag kunde. Det tycker jag någon tidning i Stockholmsområdet borde fatta nu.

glöden

Nyss kom en på mitt jobb in (inte min officiella chef, men den inofficiella). Nu ville de att jag ska göra ännu mer. Att jag ska utöka och göra en halvsida mer. Det kanske inte låter så mycket, men det är det. Jag förklarade att det inte funkar för att det knappt funkar att få ihop den sidan jag har i dag. Att det kräver mer idéer, men bilder, mer tid för att åka ut på jobb och mer genrebilder. Hon frågade om jag kunde göra mer notiser. Men jag svarade att det kräver också en massa mer tid. Då vill de ha insändare, men problemet är att någon måste ta hand om det. Se till att vi får in insändare, sålla, skriva in, redigera. Jag har redan fullt upp.
Jag börjar bli trött på det synsätt som de andra har här. Vi får ofta höra att tidningen är bra nu, men om man inte fortsätter att satsa på redaktionen så kommer vi snart tillbaka dit vi var innan jag började här. Jag har byggt upp någonting som sakta men säkert är på väg att gå i kras. När jag började gjorde jag så många artiklar som jag gör i dag (förutom att jag har mer nöje i dag). Då var tidningen 16 sidor. I dag är tidningen mellan 24 och 32 sidor varje vecka. För att öka det redaktionella har de i stället börjat ta in material som olika annonsörer skriver gratis, det kan vara allt från skönhet till bilar och golf. Genom att redigera det lite annorlunda och inte låta mig göra det tror de att man fortfarande ska förstå skillanden mellan annonsavdelning och redaktion. Vad de inte förstår är att det sänker trovärdigheten på tidningen. Att folk inte förstår skillnaden och att det jobb jag gör minskar i värde. Om jag jobbar stenhårt för att få en tidning med en tydlig lokal prägel, som är oberoende från annonsavdelningen så kan de inte låta annonsörer skriva gratis om saker som inte är lokalt. Vill man fortsätta uppåt och bli starkare krävs att man satsar på redaktionen.
Men egentligen är det inte mest irriterande att jag känner mig ensam, överkörd, utarbetad, att jag inte har förutsättningarna att göra ett bra jobb och trött, utan det mest irriterande är att jag inte bryr mig. Jag bryr mig inte längre om tidningen är bra eller inte. Jag bryr mig inte ens om att mina egna sidor ska bli bra. Jag vill bara få ihop dem på kortast tid och enklast jobb. Jag skiter i om tidningen blir sämre och sämre. Och det är det som gör mig så ledsen och irriterad. Jag har tappat glöden och kämparglöden. Jag orkar varken kämpa för tidningen eller för mig själv längre.

ser på saken några timmar senare

Okej, jag har samlat mig lite. När jag var på väg till hopprepsjobbet ville jag verkligen inte, men så här i efterhand var det bra att jag kom iväg ut, annars hade jag blivit alltför insnöad och besviken.
Försöker se positiva saker, som att jag ringde för att fråga hur det gick i rekryteringsprocessen. Bra gjort av mig! Och att jag ringde på ett annat jobb i dag. Bra gjort av mig! Och att jag skickat in två ansökningar i dag. Bra gjort av mig!
Men i övrigt så känns det mest jobbigt. Jag måste ta tag i saker som skjutit på, eftersom jag inte varit säker på att jag skulle vara kvar här. Jag måste ta nya tag och få nya idéer på vad jag ska göra med tidningen. Jag måste våga säga till om löneförhandling. Och jag borde verkligen våga prata med arbetsgivaren om min situation här.
Men jag måste också ta tag i mig själv och mitt liv. Det sägs att det bara är jag som bestämmer hur mitt liv ska bli, det är mina val. Men ibland kan jag ha svårt att se det. Hur ska jag påverka mitt liv. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag lägga tid på? Hur ska jag gå vidare? Stora frågor. Men samtidigt kan det inte fortsätta så här: att jag sitter här och vantrivs men inte gör något åt det.

Nej....

... jag fick inte jobbet.

De valde att flytta om på kontoret och tjänsten gick till en kille som redan fanns där. Och då passade jag inte längre. Eller som hon sa "de två kompleterade varandra mycket bra, det var inget fel på dig eller din ansökan. Mycket bra!"
Men jag hör inte det där.

Nu måste jag ta nya tag igen. Usch. Nederlag. Vet inte om jag orkar länge till här. Nu ska jag träffa tjejer som lär barn att hoppa hopprep - hur kul på en skala är det egentligen?

en mening

Jag lyssnar på P3Live med Lars Winnerbäck från hans 30 årskonsert i höstas. Det är som att hela livet fylls med någonting. Jag har inte lyssnat så mycket på Lars W på sista tiden och när jag nu gör det så känner jag att det är något jag verkligen saknat. Hans texter kan verkligen beskriva hur jag mår, hur jag känner och förklara för mig varför saker är som de är. Det är sjukt, men sant. Nu ska jag hem och lyssna på alla skivor om och om igen.

bilproblemen blir tydliga

I morgon ska jag göra ett jobb i Lillån. På grund av bilproblematiken måste jag ta bussen. Så irriterande att inte kunna bestämma över tiden själv när jag jobbar. På fredag ska jag göra ett jobb i Vivalla 8.30 och ett annat i Backahallen 10.00. På torsdag ska min praktikant köra upp för körkort. I dag ringde jag henne och berättade om vad vi ska göra på fredag och fick även lägga till: "Känn ingen press på dig, men om du klarar körkortet kanske vi kan ta er bil till Vivalla och Backahallen".
Annars får vi cykla super, superfort. Det nog sex till sju kilometer emellan ställena, hur lång tid tar det att cykla?

Igen!

OS-guld även till herrarna! Hurra!

OS-Guld!

Wohooo, Sverige har vunnit sitt första OS-guld! Vad spännande det var! Jag älskar web-radio. Grattis tjejer!

festen del 3

Nu har jag dragit den mesta faktan om festen, så då var det väl dags med en liten åsikt också.
Det var jättekul! Det är konstigt med jubileumet för jag har alltid jättehöga förväntningar på festen och trots det så blir det galet kul. Tiden går fort och rätt vad det är så är det morgon och man måste gå hem.
Hade trott att det skulle vara lite tråkigare att vara på festen när man hade ansvar, men det var inte jobbigt faktiskt. Det kan bero på att vi är en bra kommité som hugger i överallt.
Festen innehöll: sång, dans, karaoke (jag hann bara med fem stycken låtar), danståg, oväntat hångel (inte för mig då, men några andra), någon promenad med någon som druckit lite mycket, jättegod mat, snaps, spela.
Jag längtar redan till 10 årsjubileumet!

festen del 2

Här provar jag fördrinken: vodka, melonessens, vitt vin och fruktsoda (smakade bra!) tillsammans med Andreas som också är med i festkommitén. I stället för boa har han fluga och bälte i ljusblått paljettyg. Bilden bjuder även på delar av dukningen.

Jubileumsfesten är en årlig fest som orkestern har för att fira att vi fyller ytterligare ett år, nu är vi nio år! Festen är alltid runt den 12/2 och är en stor fest med rep, trerätters och karaoke och dans. Vanligtvis pågår festen i över 12 timmar (vi börjar redan vid 16 på eftermiddagen). Gamla som nya medlemmar är välkomna och i år var vi 37 anmälda, men fyra kunde inte komma på grund av sjukdom.
För att planeringen ska bli enklare för festkommitén så brukar man välja ett inofficiellt tema för festen. Temat hjälper en att fundera på dukning, pyntning, välkomsttal, tävlingar och liknande. I år var temat melodifestival. Jag är säker på att det är det mest tydliga temat någonsin. Vi tänkte melodifestival och glamour och dukade med mycket färg och glitter. I stället för välkomsttal hade vi gjort om La det swinge med ny text och sjöng och dansade inför de inbjudna. Vi hade en glamorös fördrink med glitter och sugrör, tävlingen som gick ut på att hitta sin bordsdam, -herre var att koppla ihop schlagertitlar med noterna över refrängen och efter huvudrätten hade vi en "melodifestival" där de olika instrumentsektionerna fick sjunga schlagers och sedan hade vi röstning. Som tur var vann alla!

festen del 1

Jag strax före festen börjar med festlokalen i bakgrunden.

När man ser fram emot något så mycket blir det som en ballong när det är slut. Jag känner mig helt urblåst efter helgen festligheter. Inför festen var jag helt uppe i varv och tänkte på allt som skulle ordnas och hur kul det skulle bli, och visst blev det alldeles alldeles underbart!
På lördagmorgonen vaknade jag redan halv sju och kunde inte somna om eftersom jag hade festen i tankarna hela tiden. Håret fick jag upp enkelt och lösögonfransarna tog inte den tid jag trodde, men när jag skulle packa ner skorna upptäckte jag att spännet på en av skorna var sönder. M retade mig ett tag för att jag, som har ungefär 40 par skor, kunde ha problem med att hitta skor. Jag ransakade mig själv och mina svarta skor: ballerina? stövlar? sandaler? Till slut landade jag på ett par stövletter från i höstas och de passade perfekt till kläderna.
Vårt tema på festen var melodifestival och vi hade bestämt att festkommitén skulle ha svarta kläder och boa. Vi lottade och jag fick grön boa, vilket jag är mycket nöjd med.












Det här är den bästa bilden på mina kläder, tyvärr.


Jag var klädd i:
svart linne med skenor i - HM (för många år sedan, väldigt användbart linne)
svart kjol med tyll - Vila (rea i Sundsvall, också väldigt användbar)
svarta mönstrade strumpbyxor - Lindex
stövletter - Din sko
halsband med grön sten - Ur och penn
Grön boa - Calletex

Jag hade sminkat mig med:
Foundation - Clinique
Rouge - Face
Vit ögonskugga - L'oreal
Mörkgrön ögonskugga - HM
Svart kajalpenna – Estée Lauder
Mascara - Estée Lauder
Lösögonfransar - HM
Glitter – HM
Glittereyeliner, vitt – Viva la Diva

Fortsättning följer...

tjockare vänsterfot?

Förra fredagen köpte jag nya stövletter. Tyckte att den vänstra satt lite väl hårt, men tänkte att det nog töjs ut vad det lider, så jag köpte dem. Men efter att ha traskat runt i dem hemma i en vecka så fick jag inse att något var fel. Eftersom alla de högerskor jag provat var bra, men den enda vänstersko jag provat var för liten antog jag att det var fel på vänsterskon. Jag gick tillbaka och bad att få byta endast vänsterskon, vilket gick bra. I går traskade jag runt hemma i stövletterna och nu är det inga problem alls. Irriterande med lågprismärken, men skönt att det löste sig. Nu väntar jag bara på att snön ska smälta så jag får ta ut stövletterna utomhus.

på begäran

Agneta har efterfrågat outfit-bilder och eftersom jag just nu är i någon "sluta vara så bekväm Anna-Karin, försök åtminstone sätta ihop alla kläder du äger till något snyggt"-period så kan jag också visa lite av vad jag lyckas få ihop.
En gång när jag och syster pratade stilar så kom vi fram till att jag har en blandning av bohemisk-romantisk-stil och rockig-sextiotalsaktig-stil men bekvämt. Vet inte om det beror på att jag är splittrad eller nåt. I dag har jag i alla fall en outfit som sträcker sig mest år rockig-sextiotalsstil, utan att för den skull placera mig i ett fack. Håll till godo:


Tröja H&M (köpt för kanske 2 1/2 år sedan)
Mörkgrå jeans lågprismärke
Örhängen H&M (också 2 1/2 år sen)
Halsband H&M
Bälte loppisfynd för 1 kr

jubileumstänk

(Nästan) hela min tid går åt till att tänka och jobba med det stundande jubileumet på lördag. Orkestern fyller 9 år och vi har en sittning med rep, tre-rätters, tal, uppträdanden, tävlingar, dans och karaoke. Eftersom jag är en av fyra i festkommitén är det mycket att göra och jag vill så gärna berätta om alla roliga skämt, maten, dukningen, min klädsel. Men med rädsla för att det kan finnas en eller annan orkestermedlem som läser här vågar jag inte riskera att hemligheter sipprar ut. Jag får vänta tills på söndag, då kommer redogörelser och festoutfit.

Tills dess kanske jag är lite blogglåg, tänker inte på så mycket annat än festen just nu.

tack farmor

Så här fina raggsockor kom i ett paket på posten i förrgår. Min älskade farmor har stickat åt mig, efter begäran: gröna, svarta, vita eller vinröda raggsockar som går till knäna. Och vilken fullträff! Det gröna garnet går nästa i ton med mina stövlar och ränderna är fina. Tycker det är jättefint och skönt med långa raggsockar som syns ovanför stövlarna.

äntligen

Till slut kom vi då iväg till träningen, äntligen! Förberedd att få massa stryk och vara så trött att jag skulle må illa och få träningsvärk överallt kändes det faktiskt helt okej efteråt. Jag fick självklart en massa stryk och jag mådde illa och jag har träningsvärk (men bara i ryggen, armarna och vaderna och inte så farligt faktiskt) men jag är nöjd. Det kändes bra, jag var offensiv och fick in några bra träffar. Jag hade ett mål på ett annat sätt än tidigare och jag backade inte – känns bra!
Jag gillar att träna, jag är en person som gillar att ta ut mig, men när träningslokalen känns långt borta så kan jag så lätt bli en degis. Fjortonåringen var inte där heller, men det måste vara ett undantag. Ska jag våga mig dit igen, själv?

prisa gud...

... okej, det är inte skatteåterbäringen som kommer, men väl Melodifestivalen. Jag ser verkligen fram emot när det drar igång om näst nästa lördag och i dag upptäckte jag att SR gjort en egen Melodifest-webradio. Massa gamla schlagers. Underbart och något som kan rycka upp mig i mörkret.

dagboken

Av syster fick jag en tioårsdagbok i julklapp. Det är få rader att fylla med vad man gjort under dagen så det gäller att skriva litet eller prioritera. Nästan varje dag börjar med hur jag har jobbat (bra, dåligt, sådär) och hur länge. Är det ett tecken på att mitt jobb tar upp för mycket av min tankeverksamhet? Ibland kan jag få en känsla av att jobbet styr allt annat i mitt liv; känslor, aktiviteter och tankar. Skumt.

schemabyte

M ska ansökan om en annan tjänst. Får han den så jobbar han dagtid varann vecka. Det betyder att vi kan ses mer och – att vi kan träna! Jag hoppas att han får den, för bådas skull. På tisdag är han ledig så då ska vi äntligen till goshindon, men jag antar att jag kommer bli sjuk eller något tills dess.
I kväll ska jag och L laga något gott, men jag kan inte komma på vad jag är sugen på. Förslag?

haha...

Det här var faktiskt lite roligt. Särskilt beskrivningen, jag tror inte det är mig de haft i tankarna.

50-årsresan

Nu har jag bokat en resa till Riga för hela familjen. Pappa fyller 50 år i slutet av mars och det ska vi fira. Sju personer med flyg från Skavsta till Riga gick på drygt 3 000 kronor (med kortavgift inräknat). Det är knappt 450 kronor var. Var även inne på Riga airports hemsida och att ta sig från flygplatsen in till centrum kostar bara 0,20 lvl (1 lvl=14 sek). Äntligen ska jag tillbaka till ett av mina drömresemål. Underbart!

Nu hoppas jag bara mellansyster kan följa med också. Prag utan dig var trist, vad kommer då Riga att bli?

inte så trött i dag

I natt sov jag hela natten utan att vakna en enda gång. Jag kände mig verkligen utsövd i morse, trots att jag gick och la mig efter 23. Hur gör man egentligen för att få sova hela natten ostört?

negativt med bra med självinsikt

Trodde jag skulle slippa blotta mina negativa sidor, men när Nino ber mig så gör jag som hon vill.

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.

1. Jag är lat samtidigt som jag har extremt höga krav på mig själv. I stället för att sporras av att jag vill vara bäst - på allt - så drar jag mig för att göra saker (eftersom jag är lat) och mår dåligt över att jag inte gör dem och att de inte blir så bra som jag vill (eftersom jag inte orkar göra så bra som jag kan).

2. Jag pratar för mycket med folk jag känner men är blyg inför folk jag inte känner. Jag tror det beror på att jag är egoistisk och vill prata om mig själv, men när jag ska prata med folk jag inte känner vill jag inte blottlägga mig och har således inget att prata om. Det kan upplevas arrogant av folk jag inte känner eftersom de upplever mig otrevlig som inte vill prata med dem, men med alla andra. Det värsta är att jag vet om det och inte riktigt klarar mig ur det.

3. Jag har svårt att ta kritik, inte bara mot mig själv utan även mot saker jag gjort. Jag går upp i försvarsställning och tar allt personligt.

4. Jag bestämmer saker utan att andra är med på det och sedan när det inte blir som jag bestämt blir jag extremt besviken. Till exempel kan jag veta en hel vecka att jag inte har något att göra på fredagen och tänker att då kan jag och kompis L och K laga god middag och sedan gå ut och ta en öl. Utan att fråga dem har jag bestämt det i min hjärna och ser fram emot det, och när jag på torsdagen upptäcker att de inte kan blir jag grymt besviken.

5. Jag kan inte vara ensam. Jag verkligen hatar att vara ensam, om jag är hemma själv så måste jag antingen ha saker att göra eller ringa någon och jag måste ha tv:n på i bakgrunden. Jag jobbar på att vara hemma själv, men jag tycker det är jättesvårt.

Några till som inte kvalade in men som påverkar mig: jag vill inte misslyckas så jag gör inte saker jag inte är bra på, jag skjuter upp saker och jag måste ha städat hemma annars mår jag dåligt.

Alla som vill får gärna svara, till exempel Jonna.

Jag undrar om Agneta fortfarande vill vara min kompis...

fegis blir en degis

Jag är så feg. Jag vill träna, men jag vågar mig inte i väg. Jag vill inte tillbaka till Friskis, jag gillar det inte, i alla fall inte här i Örebro. Jag vill gå tillbaka till Goshindon, men jag vågar inte utan Martin. Jag gillar alla de andra, alla utom en. Han är fjorton-femtom och minst av nybörjarna. Om jag går tillbaka utan Martin vet jag att jag kommer att träna med honom och jag vill verkligen inte. Han kan säga att jag inte ska slå så hårt och sedan puckla på mig skithårt (så att jag blir rädd), vi kan öva en teknik och helt plötsligt utan förvaring kan han få den att övergå i sparring (så att jag blir rädd). Det går inte att lita på honom helt enkelt, och jag vill inte köra med någon jag inte litar på. Det går inte att träna om man ska vara rädd. Samtidigt finns det inget annat som jag vill göra, inget som känns kul.
Jag ville prova på thaiboxning, jag har tänkt gå dit i januari sedan november förra året, men jag vågar inte gå dit själv. Det är läskigt att inte veta om jag måste köra mot någon som jag inte litar på. Min kompis har sagt att hon vill med, men varje gång som hon varit ledig har hon haft ont i halsen så vi har aldrig kommit iväg. Snart är säkert nybörjarintaget slut, då får jag vänta tills i höst (om jag vågar då?)
Jag känner mig så degig och slö, jag måste få svettas men jag vet inte vad jag ska göra. Nu när snön snart är borta kan jag springa, men det är inte lika kul. Hittar jag inget kommer det att bli degigt eller en kompromiss med springa och dansmatta. Usch... varför är jag så feg?