jag hör trots att jag inte syns

Det är särskilt sådana här dagar, när affärsutvecklaren är här, som jag känner mig så ensam. Det är rätt lyhört på kontoret och jag sitter inne i mitt rum och hör alla de andra prata utanför. De har möten, de pratar om vad som ska hända och själv sitter jag ensam i mitt rum och bläddrar i kommunala handlingar. Jag har jobbat här över ett år nu och om två veckor har jag gjort tidningar i ett helt år. 45 tidningar i stort sett själv.
Kanske känner jag mig mer ensam när jag lunchar med A (min gamla praktikant). Både hon och jag vill att hon ska jobba här också, men vi vet båda att det inte spelar någon roll vad vi vill, det finns inga pengar. Det känns trist att veta att det kan vara så mycket bättre, om det bara var vi som tillsammans fick göra tidningen.
Kanske är det för att jag fick kritik (som jag inte ska bry mig om), kanske är det för att jag inte vet alls vad jag ska skriva till nästa vecka (reportage?), kanske är det för att jag är omotiverad och det är höst.