ålder

Enligt syster Jenny är jag för vuxen. Saker som gör att man är för vuxen är att vara förutseende, till exempel köpa grejer på rea redan i juli som man sen ger bort i julklapp, att ta med sittunderlägg och regnkläder och myggspray när man går ut. De flesta saker som Jenny tycker är vuxengrejer är grejer som underlättar livet, saker som gör livet mer enkelt och praktiskt så jag skiter i att det är vuxet, vad är felet? Det roliga är dock att Jenny har gjort ett "det här är din verkliga ålder-test" och blivit 25,3 år (alltså två år mer än hon är). Ännu roligare är att storasyster har gjort samma test och blivit 23 år (alltså två år och tre månader yngre än hon är). Enligt testet är jag alltså yngre än Jenny "i verkligheten". Sug på den du Jempan!

Det är bra att jag är som jag är, till exempel inte röker, att jag motioner och att mina föräldrar hållt ihop så längre. Däremot borde jag enligt testet: gå ner i vikt, skaffa hund, styrketräna och köra en bil med krockkudde.

Länkar... detta problem. Storasyster dagstidningsredigeraren som är så bra på designprogram kan inte ens få till en blogg så det funkar. Lillasyster hjälp!

grannarnas skor

Sedan Marit Bergman tipsade om de här skorna i sitt sommarprogram i juni har jag surfat runt och tittat på dem. Nu finns de på Åsa Westlunds hemsida: Genom skofrossarens hemsida: har jag fått veta att de finns på Tjalla-Malla för 1695 kronor. Det är mycket pengar, men det är fina skor. Frågan är bara när man ska ha dem och till vad? Och ska man ha de höga och fina eller de låga och förmodligen mer bekväma? Det är bara att hoppas på att jag inte kan ha dem, men jag tittar på dem då och då på hemsidan, såååå fina!

hög

Nu har jag äntligen funnit något som gör mig mer hög än alkohol och som håller i sig längre än shopping: karaoke. Jag älskar att sjunga karaoke och har gjort det sedan jag gjorde det för första gången, men sen i går har jag kommit upp i en ny division. Kom hem till Skoghall så sent som vid sextiden från Valdemarsvik (efter att jag bland annat handlat 4,32 kg hamburgare för 160 kronor på korvfabriken i Sköllersta och ätit en passionsfruktskaka på Hallagården). Efter dusch och mat åkte vi in till stan och senare ner till Hamnfestivalen (som jag håller med Maijk om att egentligen inte är något kul ställe utan ett ställe där alla är antingen 60 år eller 18 år och där de serverar pissig öl i plastmugg. I alla fall: i entrén frågade jag efter ett program och när jag upptäcker att fredag = karaoke så blir jag helt knäpp. Blodet i kroppen rusar, jag blir helt vild och vill springa bort och anmäla mig. Endofinerna stockar sig i hjärnan och jag blir rastlös. Väntan efter anmälan är svår med glädjefull. Vi träffar Tompas pappa och Mia och de måste tro att jag är jättefull för jag kan inte sluta le och skratta och hoppa upp och ner. Så är det min tur och det är så underbart som jag vill. Efteråt är jag glad ett tag med sedan går det snabbt neråt, som en ballong pyser orken och energin ur mig.

Dagens kändisspotting: Stefan Holm smaskandes på en Magnum på Maxi Bergvik i Karlstad. Han är inte snygg i de där små shortsen har har i tv, men han är väldigt reslig privat, stiligt bra hållning liksom.

genomtänkt eller onödigt?

"Det är white trash att åka till Obs! för att handla pepparot och mjölk och sedan komma hem med grejer för 600 kronor" säger Martin.
"Men vadå, vi skulle ju handla andra grejer också och vi hade faktiskt varit där och rekogniserat lite tidigare" svarar jag.
"Ja, men jag menar att en del åker och ska ha mjölk och kommer hem med fyra chipspåsar"
"Men så är väl inte vi i alla fall?"
"Nej, vi kommer alltid hem med bra grejer."

Bra grejer är vatten på flaska, två dvd-filmer för 19,50 stycke och två skivor. Jag köper nästan aldrig skivor, men i dag har jag slagit till med två svenska till. Jag lyssnar nästan bara på svensk musik. Har längtat efter Lalehs skiva och nu har jag den här. Hurra!

karaoke

Vaknade klockan sex i morse, kunde inte somna om eftersom jag var orolig att adressen till konsumentverket inte skulle finnas kvar på platsbanken. Men det gjorde den och nu har jag skickat in ansökan.
Jag gör ingenting. Duschar och stryker kläder för att upptäcka att det är varmare ute än jag tror. Har bestämt mig för att cykla in till stan, men när jag inte kommer på vad jag ska göra där inne så drar jag på det. Bestämmer mig för att äta lite, i fall jag ska åka till stan, så är jag inte hungrig, om jag väl åker. Äter makrillsmackor och dricker kaffe på baksidan. Läser 20 sidor till i deckaren och börjar oroa mig för att bränna smalbenen. Nu är klockan snart två och Martin kommer snart hem, ingen idé att åka till stan, men vad ska jag göra?

Försöker surfa runt efter hamnfestivalens hemsida. Förra året hade de karaoke, kan de ha det i år också. Vilken dag i så fall? Varför kan jag inte hitta det?
Irriterar mig på den dåliga informationen och för att karaoke alltid bara finns på så dåliga ställen att ingen vill hänga med mig dit. Finlandsfärjor, artonårsställen, schlagerbarer i Årjäng eller förorter till Karlstad, ingen vill gå dit. Kan man satsa på ett karaokeställe för de coola, så mina "coola" kompisar kan hänga med någon gång?

jag bloggar alltså finns jag

Jag och Mårten cyklar på Hammarö. Jag provar de flesta grusvägar för att märka att de inte leder någonstans. Hela tiden tänker jag på bloggen: "det här ska jag skriva i bloggen", "det här måste jag fota så jag kan visa att jag varit här". Det är som om jag inte skriver det i bloggen eller tar bilder som jag kan visa Martin så finns det inte, sakerna har inte hänt om de inte finns nedskrivna eller avbildade. När jag cyklar ut mot Kilene tänker jag på att jag missade att skriva om det allra roligaste i Baltikum: när jag var på Depeche Mode-baren och när jag sjöng karaoke på båten på vägen hem. Nämnar jag det nu så har det hänt, nämnar jag det inte så kanske jag glömmer det. Men varför skulle jag glömma det bara för att jag inte skrivit om det? Det är ju ändå det som jag minns som roligast från Estland och Lettland.

Vi Kilene hittar Mårten och jag krusbär. Jag har stövlarna med mig och kan gå ner i slänten med högt gräs och buskar. För en kort stund tänker jag inte ens på att det kan finnas ormar där. Efter Kilene åker vi förbi Lövnäshallen och jag köper en deckare att läsa vid Hammarö kyrka. Jag beställer kaffe med dopp och läser 50 sidor i en plaststol på kyrkbacken. Det känns som jag använt dagen till något bra.

tänkt om konsumentverket kunde fatta

Någonting måste göras, jag får inte kasta bort dagarna så här. Med den bestämda tanken somnade jag i går. Vaknade ovanligt tidigt i dag (åtta). Tänkte att nu ska jag ta cykeln runt på öa och ta gummistövlarna med och kanske hittar jag lite blåbär. Det regnar ute. Vad gör man när det regnar ute?

Just nu sitter jag här och försöker få fram de där orden som ska få Konsumentverket att förstå varför just jag passar så otroligt bra på Konsumentverket. Saken är att jag gör ju det. Jag passar så perfekt. Hela jag är konsumentmedvetenhet i sig. Sedan jag var liten har jag varit intresserad av allt som har med konsumtion att göra (nej, inte bara shoppa). Jag har koll på priser och lagar och jag älskar att läsa tester och Råd och Rön. Det är till mig folk kommer när de undrar om andra hands-uthyrningar, var billigaste maten finns och vilka rättigheter man har när man beställer resor. Jag skulle älska att få ut den informationen till alla journalister. Men hur ska jag få Konsumentverket att fatta att jag är den rätt för jobbet? Vad tänder de till på?

En vecka kvar

En vecka kvar på semestern. Så förväntasfull jag var när båten lämnade Stockholm. Mitt i allt ville jag inte att semestern någonsin skulle ta slut. Nu är jag villig att erkänna att jag faktiskt längtar lite efter ordning. Att ha semester själv börjar bli tråkigt. Det börjar kännas som jag inte gör något av min lediga tid och det stressar mig, även om det förmodligen är det här jag behöver mest av allt. Mina dagar går åt till att sova länge (tio ungefär), äta frukost, dra runt i huset och göra ingenting, fundera på vad jag ska göra, sitta lite vid datorn, dricka en kaffe, tvätta en maskin, kanske cykla lite och hela tiden vänta på Martin. Sen när han kommer hem så gör vi ingenting egentligen, för Martin är trött och jag också. Och vid 22-tiden går vi och lägger oss. Jag längtar inte efter att sitta på jobbet och försöka vara kreativ och försöka göra en tidning. Jag längtar inte efter att jaga tvättid, fundera på vad vi ska äta, städa och klippa gräs. Jag undrar vad jag längtar efter egentligen.

Efter över en vecka nu med illamående och magvärk varje dag så har jag börjat med en ny strategi: inget socker. Jag vet inte om man kan vara allergisk mot socker utan att ha diabetes, men det är värt att prova. I morse åt jag havregrynsgröt utan socker, jag har motstått frestelser hela dagen (exempelvis dammsugare till kaffet), men i kväll kunde jag inte längre. Vi gjorde rabarberkräm och jag tänkte att lite, lite kan inte skada. Dessutom vet jag ju inte om det är just socker jag mår dåligt av, det kan kanske vara mjölk, eller bröd, eller nåt annat. Men nu sitter jag här med magvärk. Frågan är om det är placebo eller om det är på riktigt.

ingen kyrka för mig

Så är det bestämt i alla fall, blir det någonsin bröllop för mig och Martin så blir det inte i kyrkan. Känner mig helt borta när prästen säger att vid kris i äktenskapet så kan man ta styrka i Gud och gudstjänsterna. Stör mig enormt när det läses i bibeln att det Gud har fogat samman ska inte människan skilja. Och alla barn som prästen pratar om, tänk om brudparet inte vill ha några barn, eller inte kan få några barn? Och alla psalmer som gästerna ska sjunga med i, men som inte funkar för att kantorn, precis som alla andra kantorer, spelar några oktaver högre än vad en normal människa kan ta och dessutom i otakt. Nej, ingen kyrka för mig.
Dessutom stör jag mig på att Hanna ska komma in med sin pappa och att pappa ska lämna över Hanna till Andy. Jag trodde någonstans att de var jämlika, att hon var en sån tjej som kämpade för jämställdhet. Men det är inte jämställt att lämnas över av sin pappa till en ny man som kan ta hand om en. Är inte bröllopet något för båda. På festen säger jag ingenting om mina tankar. Det passar sig liksom inte.

På festen blir middagen långdragen och lite långtråkig av de få, men ack så dåliga och tråkiga talen (brudens far läser innantill en text han förmodligen inte sett förut). Efter många långa timmar med mat, vals, tårta och paketöppning blir det dags för bar och fri sprit. 60-tals musik och schlagers i högtalarna och ett dansgolv som kokar. Mattias släpper loss som jag aldrig sett förr. Och brudparet ser nöjda ut, det är väl det som är huvudsaken.

illamående

Det blir inte bättre. I dag vaknade jag illamående. Efter att jag försökt somna om och klarat det, vaknade jag igen illamående. Nu har jag ätit för att se om det var felet, men jag mår fortfarande inte bra. Vad är felet? Jag ska köra 30 mil i dag, jag måste bli bra. Tips?

nolläge

Jag tror hjärnan är satt i nolläge så här på semestern. Vi spelar TP, jag, Martin, Setareh och Jacob. Det går så där. Vi spelar ordlek, jag är urusel, och jag som är bra på ord och allt, i vanliga fall...

Lovisa och jag åt på Vero, detta underbara ställe. Sedan gick vi på skorea. Karlstad har ett mycket bättre skoutbud än skostaden Örebro. Eftersom jag ligger bra till på skofronten (enligt många andra, inte mig själv) köpte jag inget. När jag senare pratar med Setareh säger hon att det är bra att köpa skor när man hittar några. Tänkte cykla in och köpa dem i dag men det regnade. Hoppas det inte regnar i morgon och hoppas att skorna är kvar då. Hoppas. Jag är sjukt dålig på att hålla i pengar och i morgon är det lön igen.

Fortfarande problem med magen också sedan min bakfylla. Jag är hungrig, inte hungrig, har ont i magen, mår illa. På en vecka har jag gått ner ett och ett halv kilo. Okej, det behövs, men jag vill inte må dåligt för det. När det inte kan vara stress som spökar så fattar jag inte riktigt vad det är. En cykeltur i dag (efter en jättestor portion med köttfärssås och spagetti) tog helt slut på alla förråd och jag drack tre stora glas saft och åt en digestive choklad innan jag var i form. Cykeltur och bad tar inte så mycket energi, vad är felet?

I morgon åker vi mot Valdemarsvik och bröllopet. Pappa tycker synd om Martin: "Det är synd om Martin som får åka så långt för att göra något han inte vill." Jag känner mig som värsta egoistgrisen.

korrektur

I en tidning från en bokhandel intervjuas Camilla Läckberg med anledning av hennes nya deckare. Hon säger att hon brukar lämna sina manus till poliserna i Tanumshede för att de ska kolla att de är sanningsenliga och att hon förvånades första gången för att de hade så lite att påpeka. Frågan är om de antingen inte brydde sig, eller inte orkade läsa, eller om det är jag som är ute och cyklar, men det heter inte arrestera. På journalisthögskolan skällde de ut oss och sa att om vi använda gamla engelska deckare uttryck skulle vi aldrig få ut något ur poliserna. Men i och för sig kanske inte Läckberg skriver för poliser.

Det är mulet i dag. Funderar på vad jag ska göra fram till halv fyra när Martin kommer. Värmlands museum kostar pengar. Kanske cykla lite? Jag är verkligen inte bra på att göra saker själv.

Semestersysslor

Semester gör att jag inte orkar ta mig tid till bloggande eller egentligen någon som helst omvärldsbevakning och kontakt med andra. Tiden går i stället till att må pinsamt dåligt på Martins födelsedagskalas. Att ha Ågren över att behöva ligga inne i en sommarstuga och sova med en fläkt rakt i ansiktet för att jag druckit för mycket sprit. Att skämmas i hjäl när mormorn och morfarn äter grillad kyckling och pastasallad och mormortårta i platsmöblen några meter från sjön och jag inte orkar eller kan vara med.

Tiden går också åt att läsa dåliga deckare, eller en dålig deckare. Jag är ledsen Camilla Läckberg, men jag hade faktiskt riktigt höga förväntningar på Isprinsessan. Det är säkert inte Camillas fel att bilden på framsidan inte alls överrenstämmer med det som står i boken, men det drar ner betyget rätt mycket. Och det finns inga sexpack med stark öl i Sverige och framförallt heter det inte arrestera. Jag vet inte varför, historien fick mig att läsa vidare, det var rätt okej när jag väl kom in i boken, men detaljerna som bryter illusionen drar faktiskt ner. Jag trodde de hade korrekturläsare på bokförlagen, men precis som i dagstidningsvärlden har de väl dragit ner på dem där också. Varför är det så fel att vilja ha ett bra och korrekt språk, varför är man ute om man bryr sig? Varför är språkliberalism så stark nu?

Tiden går också till att sitta nära 12 timmar på auktion för en 12 böcker stor volym Selma Lagerlöf, i läderband med guldkant. Men jag fick den till slut. 250 kronor för 12 knappt lästa Selma-böcker vackert inbundna, det är ingenting! Auktionen resulterade också i ett nytt femtiotals-mosaik-soffbord (50 kronor), femtiotalstidningställ (50 kronor), en kanna och en såskanna från Rörstrands Filippa (175 kronor), salladsbestick i teak och drinkpinnar i glas (75 kronor) och till sist, som ett arv från Baltikumresan, två ölstop i keramik (50 kronor). Det är fina grejer och många fynd, men det krävde också nära 12 timmar.

I dag är det mulet, jag ska cykla in till Karlstad med Lovisa och äta lunch. Två dagar har varit med fint väder och jag har på ett sätt kastat bort dem. Jag får bada när det är mulet.

lekkamrater

När jag leker med Ebba märker jag hur jobbigt, men upplyftande det är med barn. Hon är både skärp och bestämd den lilla damen, och hon gråter när hon måste gå hem. När hon fick veta att jag skulle komma hem frågade hon direkt efter Martin, och de har bara träffats en enda gång, ändå sammakopplar hon honom med mig. Ebba låter mig inte sitta still och prata med Anna och Anders. Ner på gräsmattan, fotboll, kullerbyttor, brottas, smyga, gunga och leka tafatt. Hon bryr sig inte att jag är trött och får ont i huvudet av kullerbyttor på hård gräsmatta. "Gå inte dit upp, stanna här"
Ebba pottränas och har slutat med blöja. En kväll hinner hon inte: när vi letar efter en bok så kissar hon på mig eftersom hon är i min famn. Efteråt gråter hon, hon har ågren för att hon kissade på mig: Är Anna-Karin arg? frågar hon flera gånger hela kvällen, trots att jag säger att jag inte är det. Hon är två och ett halvt och har ågren. Jag säger inget till Martin, han skulle dö av något sådant.

algblomningen

Det är något fel på mamma och pappas dator, den startar om av sig själv lite för ofta. Jag har inte tålamod att sitta i källaren och vänta på den när hela världen och sommaren väntar utanför.

Algerna blommar så det blir inget havsbad. Jag får vänta till Vänern, som inte är ett hav, men i alla fall en sjö utan grumligt vatten. Mia jobbar så hon bli sjuk, vi hämtar henne på cafét och ändå tackar hon ja till att jobba på ett annat café på sin lediga dag. Efter jobbet åker vi och badar i Rånen, det är varmt, men vattnet är äckligt, jag vill inte doppa huvudet.
Mamma och jag åker till hennes kompisar och deras pool. Jag har solskyddsfaktor 15, och blir ändå solbränd.

shoppa i baltikum

Måste också nämna mina shoppingfynd i Baltikum. Det var inte billigt, men det fanns butiker. Jag hade tur för det var mycket rea och bra butiker, bland annat Mango och Zara. Vad jag handlade:

1. En gulblommig kjol, ca 80 kronor
2. En vit kjol med tunna gröna ränder, cirka 150 kronor
3. En randig klänning i trikåtyg (inte alls min stil, men jag passar så bra i den, en vardagsklänning), cirka 180 kronor
4. En vit handväska med röda detaljer, cirka 200 kronor (jag hade sett den i Stockholm tidigare)
5. En tunn topp i t-shirtmodell med ett äpple som tryck, cirka 100 kronor
6. En tunn svart kofta, cirka 80 kronor
7. Handstickade yllevantar, cirka 75 kronor
8. Mascara, MaxFactor 2000 calories, cirka 70 kronor
9. Turkosa Vagabondskor i skinn, ballerinaskor (som de jag har i svart, fast i turkos!) Cirka 170 kronor (vilket klipp!)
10. Några gamla pins från OS i Moskva (så coola, med maskoten Mischa på) cirka 5-10 kronor styck)

Och så handlade jag också otroligt mycket rom och whiskey och en och annan likör och öl.

Egentligen borde jag packa och sätta mig i bilen hem till mamma. Det blir bara varmare och varmare, och utan AC är det rätt jobbigt att köra bil. Men jag orkar inte ta tag i det än. I stället: en kort beskrivning av semstern:

Jag längtade aldrig hem. Tror det har något med att Martin var med. Martin är mitt hem och min trygghet. Baltikum motsvarade och överträffade mina förväntningar. Jag kommer att åka dit igen, snart. Riga var mycket bättre än Prag. Inget hotell var sämre än de hotell jag bott på tidigare, trots låga priser var det svensk standard och väldigt fräscht. Jag hade trott att det kunde vara som i Italien, men inte alls. Det var svårt att hitta något Sovjetarv egentligen. Husen i centrala delarna av Riga och Tallinn var renoverade och fina, utanför kärnan var husen grå och hade flagande färg, men det är något man ser överallt i Europa. Efter mitt år i lägenheten i Nice så kan jag säga att standarden i Frankrike är mycket sämre och några besök hos vänner i London säger att de inte heller kommer upp så långt.
Tallinn var vackert, men det var ändå det ställe jag tyckte minst bra om. Gamla stan är, likt Prag, ett tillhåll för turister. Priserna på restaurangerna är så höga att medelesten inte kan äta eller dricka öl där. Nästan alla butiker säljer souvernier. I Riga var priserna högre i Gamla stan, det var mycket turister, men även många letter. En helt annan känsla. I Pärnu hamnade vi mitt i estnisk punk och billig öl.

Det bästa med Estland och Lettland:
Maten, priserna, ölen, boende, vänligheten, inga bråk eller kriminalitet, stränderna.
Baltikum är resemålet för alla egentligen: gamla, unga, barnfamiljer, backpackers.

Nästa gång ska jag försöka ta mig ut på landsbygden mer, är väldigt sugen på Ösel. Eller kanske en spa-weekend i vinter?

länken

Det fungerade inte att skriva in adressen, jag måste nog ta mig igenom instruktionerna till detta. Jag tycker verkligen inte om att läsa instruktioner, jag vill komma på allt själv. På sistone har jag börjat förstå att man kan gå miste om många bra saker om man inte läser instruktioner, saker man inte visste att datorn, programmet, kameran, ipod:en klarade.

Nino

Hur gör man länkar? Jenny säger att man kan skriva in adressen, det blir inte lika fint men håll till godo. Här kommer Ninos blogg, jag gillar Nino. Har missat att läsa henne när jag var borta, verkar som hon varit lite nere. Känner igen mig i det.

http://ninoo.blogspot.com

stressad av att vara hemma

Det är varmt, men inte för varmt. Maten smakar underbart och är billig, jag dricker öl efter öl och trivs. Jag är lugn. Det är semester.
Men det räcker med att jag kommer innanför dörren hemma och märker att huset ser upp och ner ut sedan vår nya inneboende gjort sig hemmastad. Jag blir stressad och får ont i magen, ledsen, irriterad och rastlös. Hur ska jag jobba med de känslorna? Borta kan jag glömma allting, ta det lugnt, må bra. I Riga säger Martin: du är så lugn och inte stressad, du är så fin. Hemma springer det tillbaka. Vad gör jag åt det?

Jag orkar inte med mer ansvar, vill nog bli en åka-med-människa, men hur går det egentligen ihop med min personlighet? Det kommer nog att stressa mig minst lika mycket. Balans är svårt att uppnå. Babben sa i sitt sommarprogram att det finns vissa människor som lättare bli utbrända, jag ligger på gränsen hela tiden, jag vet det och vet inte vad jag ska göra åt det. Jobbar mot det, men när man inte har svaren är det lätt att ignorera och ge upp.

Vattnar gräsmattan nu, har packat upp och ska packa igen för att åka till mamma, pappa och Mia i morgon. När jag fått ordning på det ska jag redogöra för mitt nya favoritresemål. Jag är förälskad i Baltikum.

för kort

Provade i går kväll mitt bästa fynd från Noa Noa-rean, strumpbyxorna. Det är så extremt fina, jag älskar strumpbyxor. Vanligtvis är Noa Noa-kläder rätt stora (eller kanske så är de inte så små i storlekarna). Jag har oftast inte mer än medium, small ibland. Jag frågade i butiken hur strumpbyxorna var och de sa att de var stora. Så irriterande i går när jag provade dem och de är för små! Inte på bredden, vilket de brukar vara, utan
på längden!

det ordnar sig

Förväntansfull, men på samma gång är jag lite orolig. Jag kan inte riktigt förstå mig på mig själv ibland. Jag är alltid rastlös och längtar bort (till ett nytt hus, jobb, resa, stad), men alltid när jag åker bort vill jag hem. Därför är det blandade känslor i dag när vi åker till Estland. Jag ser fram emot det, men kommer nog att längta hem en del. Det ordnar sig nog, det gör det ju alltid.

Försöker packa, men svårt att packa när man inte vet hur vädret blir eller hur bra shoppingen är i Tallinn och Riga. Försöker intala mig själv att det finns tvättmedel därborta om något blir smutsigt, men tänker också på missen i Italien förra året då jag frös för att jag hade för lite kläder med mig. Men det ordnar sig nog, det gör det alltid.