ser på saken några timmar senare

Okej, jag har samlat mig lite. När jag var på väg till hopprepsjobbet ville jag verkligen inte, men så här i efterhand var det bra att jag kom iväg ut, annars hade jag blivit alltför insnöad och besviken.
Försöker se positiva saker, som att jag ringde för att fråga hur det gick i rekryteringsprocessen. Bra gjort av mig! Och att jag ringde på ett annat jobb i dag. Bra gjort av mig! Och att jag skickat in två ansökningar i dag. Bra gjort av mig!
Men i övrigt så känns det mest jobbigt. Jag måste ta tag i saker som skjutit på, eftersom jag inte varit säker på att jag skulle vara kvar här. Jag måste ta nya tag och få nya idéer på vad jag ska göra med tidningen. Jag måste våga säga till om löneförhandling. Och jag borde verkligen våga prata med arbetsgivaren om min situation här.
Men jag måste också ta tag i mig själv och mitt liv. Det sägs att det bara är jag som bestämmer hur mitt liv ska bli, det är mina val. Men ibland kan jag ha svårt att se det. Hur ska jag påverka mitt liv. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag lägga tid på? Hur ska jag gå vidare? Stora frågor. Men samtidigt kan det inte fortsätta så här: att jag sitter här och vantrivs men inte gör något åt det.