glöden

Nyss kom en på mitt jobb in (inte min officiella chef, men den inofficiella). Nu ville de att jag ska göra ännu mer. Att jag ska utöka och göra en halvsida mer. Det kanske inte låter så mycket, men det är det. Jag förklarade att det inte funkar för att det knappt funkar att få ihop den sidan jag har i dag. Att det kräver mer idéer, men bilder, mer tid för att åka ut på jobb och mer genrebilder. Hon frågade om jag kunde göra mer notiser. Men jag svarade att det kräver också en massa mer tid. Då vill de ha insändare, men problemet är att någon måste ta hand om det. Se till att vi får in insändare, sålla, skriva in, redigera. Jag har redan fullt upp.
Jag börjar bli trött på det synsätt som de andra har här. Vi får ofta höra att tidningen är bra nu, men om man inte fortsätter att satsa på redaktionen så kommer vi snart tillbaka dit vi var innan jag började här. Jag har byggt upp någonting som sakta men säkert är på väg att gå i kras. När jag började gjorde jag så många artiklar som jag gör i dag (förutom att jag har mer nöje i dag). Då var tidningen 16 sidor. I dag är tidningen mellan 24 och 32 sidor varje vecka. För att öka det redaktionella har de i stället börjat ta in material som olika annonsörer skriver gratis, det kan vara allt från skönhet till bilar och golf. Genom att redigera det lite annorlunda och inte låta mig göra det tror de att man fortfarande ska förstå skillanden mellan annonsavdelning och redaktion. Vad de inte förstår är att det sänker trovärdigheten på tidningen. Att folk inte förstår skillnaden och att det jobb jag gör minskar i värde. Om jag jobbar stenhårt för att få en tidning med en tydlig lokal prägel, som är oberoende från annonsavdelningen så kan de inte låta annonsörer skriva gratis om saker som inte är lokalt. Vill man fortsätta uppåt och bli starkare krävs att man satsar på redaktionen.
Men egentligen är det inte mest irriterande att jag känner mig ensam, överkörd, utarbetad, att jag inte har förutsättningarna att göra ett bra jobb och trött, utan det mest irriterande är att jag inte bryr mig. Jag bryr mig inte längre om tidningen är bra eller inte. Jag bryr mig inte ens om att mina egna sidor ska bli bra. Jag vill bara få ihop dem på kortast tid och enklast jobb. Jag skiter i om tidningen blir sämre och sämre. Och det är det som gör mig så ledsen och irriterad. Jag har tappat glöden och kämparglöden. Jag orkar varken kämpa för tidningen eller för mig själv längre.