Egentligen borde jag packa och sätta mig i bilen hem till mamma. Det blir bara varmare och varmare, och utan AC är det rätt jobbigt att köra bil. Men jag orkar inte ta tag i det än. I stället: en kort beskrivning av semstern:

Jag längtade aldrig hem. Tror det har något med att Martin var med. Martin är mitt hem och min trygghet. Baltikum motsvarade och överträffade mina förväntningar. Jag kommer att åka dit igen, snart. Riga var mycket bättre än Prag. Inget hotell var sämre än de hotell jag bott på tidigare, trots låga priser var det svensk standard och väldigt fräscht. Jag hade trott att det kunde vara som i Italien, men inte alls. Det var svårt att hitta något Sovjetarv egentligen. Husen i centrala delarna av Riga och Tallinn var renoverade och fina, utanför kärnan var husen grå och hade flagande färg, men det är något man ser överallt i Europa. Efter mitt år i lägenheten i Nice så kan jag säga att standarden i Frankrike är mycket sämre och några besök hos vänner i London säger att de inte heller kommer upp så långt.
Tallinn var vackert, men det var ändå det ställe jag tyckte minst bra om. Gamla stan är, likt Prag, ett tillhåll för turister. Priserna på restaurangerna är så höga att medelesten inte kan äta eller dricka öl där. Nästan alla butiker säljer souvernier. I Riga var priserna högre i Gamla stan, det var mycket turister, men även många letter. En helt annan känsla. I Pärnu hamnade vi mitt i estnisk punk och billig öl.

Det bästa med Estland och Lettland:
Maten, priserna, ölen, boende, vänligheten, inga bråk eller kriminalitet, stränderna.
Baltikum är resemålet för alla egentligen: gamla, unga, barnfamiljer, backpackers.

Nästa gång ska jag försöka ta mig ut på landsbygden mer, är väldigt sugen på Ösel. Eller kanske en spa-weekend i vinter?