snö

För det mesta tycker jag, och har alltid tyckt, att snö och vinter är något irriterande som gör att man inte kan röra på sig (för att man inte kan cykla och för att man inte kan gå ut utan att se ut som en Michelin-gubbe).
För några vintrar sedan fick jag ett infall att om jag överhuvudtaget ska överleva i Sverige måste det finnas någonting med vintern som gör att jag tycker den är helt okej (i alla fall ibland).
Jag har aldrig åkt utför, jag har inte stått på längdskidor sedan jag hade skidor som man fäste på snowjoggingen, jag tycker det går för snabbt med pulka (och så kan man inte styra), jag har aldrig åkt längdskidor och jag får ont i fötterna av skridskor. Men skam den som ger sig.
Förra året köpte jag ett par hockeyrör på Myrorna för 15 kronor. Och eftersom de är de snyggaste hockeyrör jag sett (bruna och röda med gult foder och gula snören) så måste jag använda dem. Förra året åkte jag lite skridskor (men det gjorde ont) men så i går var det dags igen. Jag och M tog bilen till Ånnaboda i Kilsbergen och gick först lite på isen, drack kaffe och åt pannkakor med tacofyllning. Sedan hämtade vi skridskorna och åkte ett varv på den upplogade banan. Lite ont i fötterna så jag vilade och åt en apelsin och sen åkte jag två varv. Hurra!