skjuts av chefen

I dag när jag packat in mig och katterna i bilen för att åka till veterinären så startade den INTE. Just i dag när jag behövde den så mycket. Jag ringde den enda kompis jag har kvar som har bil (sedan syster flyttade, varför flyttade du?) Hon sa att hon skulle komma. Jag och katterna stod vid vägen och väntade ivrigt när hon ringer tillbaka och säger att sambon tagit bilen till jobbet och att han är i möte, om hon ska kunna skjutsa oss måste hon gå till hans jobb och sen hämta oss. PANIK! Då var klockan redan mer än 9.30. Jag fick bita i sura äpplet och ringa till mitt jobb och fråga snällt om någon där kunde skjutsa mig. 10 minuter senare kommer min chef (vd:n) i sin stadsjeep och skjutsar mig och kissarna till veterinären. En halvtimme försenade får vi komma in. Medan katterna var hos doktorn var jag tvungen att gå hem för att tömma torktumlarna på täcken (och annat som de då okastrerade katterna bestämt sig för att pinka revir på). Att gå från veterinären tog 45 minuter, i dag är det nämligen töväder med isbeklädda gångbanor och vattenpölar. En snabbis hemma och sen kom min kompis och hämtade mig (hon hade gått till sambons jobb) och vi åkte och hämtade de sovande kissarna. Nu ligger de och sover i badrummet och jag försöker jobba lite. Dessutom har jag fått i mig dagens första kopp kaffe! Prisa Gud, jag känner mig normal igen!