lars lerin

Jag mår bra, tycker jag själv, och åker med Clion till Värmland. Den klarar inte backarna vid Kristinehamn, inte heller backarna i Kilsbergen. För svag motor, ingen Clio med svag motor till mig, tänker jag. Har på allvar börjat planera ett köp av en ny bil. Jag orkar inte med Volvon längre.

Lördagmorgon och jag har grus i ögonen när jag tar mig upp för friidrotts-VM. Efter en förmiddag i soffan åker vi till Munkfors för att titta in Lars Lerin-museumet. Jag sitter i mitten, men blir ändå åksjuk. Efter en dyr, men god, ostmacka på Erlandergården mår jag lite bättre och vi åker in i Munkfors. Värmland är vackert. Värmlänningarna är en sort för sig. Vi hittar inte och frågar på Preem-macken efter vägen. Gubben erbjuder sig att köra före för att visa vägen, sånt händer bara i Värmland. Nere vid forsen ligger magasinet, som rymmer Lars Lerin-konst för miljoner, vägg i vägg med Komvux. Tavlorna är underbara och jag köper vykort och en bok. Jag kan inte visa bilderna av honom här på grund av upphovsrättsliga skäl, men kollar man in http://www.hammaroauktionsverk.se/ och söker på Lerin i katalogen så ser man några sålda verk.

På vägen hem somnar jag och sover tills vi kommer till Maxi. Jag är trött och mår illa, äter korv med mos och räksallad för 20 kronor. Hemma bäddar jag ner mig i dubbla tröjor, dubbla strumpor och filt. Ändå fryser jag när jag ser Carolina Klüft springa 200 meter i motvind.

På söndagen vaknar jag sent. Efter en dos friidrott och alfapet (jag får dåliga bokstäver och storstryk) åker vi till stugan. Jag sitter fram, men blir ändå åksjuk. I stugan får jag gå in och lägga mig, jag klara inte av hammocken, den gungar för mycket. Tar tablett och blir bättre efter ett tag.

På måndagmorgonen tar jag volvon hem. De har lagat den för 1 941 kronor, trots det låter det när jag bromsar. Har de inte lagat rätt sak? Lagade de något som var trasigt, men som inte hördes. Vad kommer denna bil att kosta mig. På ett år har vi lagat bilen för 6 000 kronor.