stockholm blir aldrig min stad?

Redan på tåget, på väg in till Stockholm funderade jag: kommer det här bli min stad? Vill jag bo här? Och hela tiden, när jag gick på alla gator tänkte jag samma sak: kommer jag att bo här? Kommer jag att handla här? Vill jag att mina barn ska leka här (när några killar i 12-årsåldern åkte skateboard i en trafikerad gatukorsning i Vasastan). Jag tror inte jag vill. Det finns så mycket med Stockholm som gör att jag trivs, vill tillbaka, mår bra. Men det finns så mycket annat som jag inte orkar med. Det är dyrt, svårt att hitta lägenhet och det är långt till allt. Det är bullrigt också. Ok, jag har inte fått något jobb, men på samma gång måste jag tänka mig in i det.

Intervjun gick bra. Jag intervjuades av rekryteringsföretaget och klarade mig galant. Sedan fick jag träffa företaget. Jag vill inte jobba där (tror jag). Jag tycker mentaliteten var så där stockholmsk på det sättet jag ogillar, drygt liksom. De dryga stockholmarna ger jag inte mycket för. Arbetsuppgifterna verkar inte heller så bra. Jag ska skriva reklamtidningar åt företag (och dessutom tråkiga företag). De säger vad jag ska skriva om och jag gör det på lättsamt sätt. Varför ska de då ha journalister när de inte jobbar journalistiskt? Egentligen är jag väl inte emot det helt, kan tänka mig att jobba som informatör och få saker serverat, men det var något jag inte gillade där. Jag ska tänka på det, ber de mig komma tillbaka får jag ta en funderare. Dessutom är arbetsuppgifterna bara att skriva och jag vill göra så mycket mer, som att redigerara och att få vara kreativ. Att "bara" skriva är ett steg tillbaka, jag kanske glömmer det grafiska och är det inte det jag vill egentligen? (Ja, om jag räknar bort barnboksförfattare eller barnprogramledare, något jag aldrig kommer att bli men inte vill inse).

Linna har börjat blogga. Hon skriver om Moneybrother på sommar. Tack webradion. Ska lyssna på honom i dag när jag tvättar, det ser jag fram emot. Marit Bergman och Elin Ek är personer jag vill ska börja blogga.