i morgon

I morgon är det min stora dag och varje år så blir jag så blir jag så överraskad över att det inte är som när jag var liten. Jag längtar inte lika mycket, räknar inte ner och inte många minns att det är min dag.
I år tänkte jag tidigt att jag inte längre har så mycket att fira (26 år) och att jag skulle låta dagen passera utan varken fest eller kalas. Men nu sitter jag här dagen före och vill verkligen göra något kul, vill verkligen bli firad och vill verkligen ha paket (egoistiskt jag vet!). Och så ångrar jag lite att jag inte dragit ihop något litet, som tårtbjudningen eller någonting i alla fall.
Samtidigt våndas jag över att bli 26. 26 känns så stort och vuxet. När man är 26 är man vuxen hos SJ och en del bussbolag. Herregud, när min mamma var 26 började hon känna sig så gammal att hon passade på att skaffa ett till barn (min yngsta syster). Kan man ha 26 årskris?
Det är så mycket tankar i mitt huvud, en del som jag pratar om och annat som jag bara tänker, men summan av dem är att de gör mig förvirrad.

• Vad vill jag med mitt liv?
• Var ska jag bo?
• Vad ska jag jobba med?
• Hur ska jag bo?
• Vad ska jag göra på min fritid?
• När ska jag hinna med saker som jag tror att jag vill?

Har förresten försökt fota dagens outfit, men misslyckats så nu blir det bara en summering: svarta jeans Cheap monday, svart topp HM, grön tunika med guldtrådar, långt halsband med svarta små pärlor, mörkgrönt smalt diadem i sammet.