dagens Sverige

M var på en arbetsintervju i går. Efter otaliga nej på jobb av typen "enklare kontorsjobb där man behöver kunna office-paketet och helst ha gymnasiekompetens" som alla haft ungefär 300 sökande varav många är civilekonomer med erfarenhet, så har han nu blivit desperat och sökt jobb som telefonsupport. Arbetet går ut på att svara på tekniska frågor åt ett bredbandsföretags kunder. Arbetstiderna är antingen vardagar 16-20 eller helger 9-16. Sysselsättningsgraden är 67 procent och lönen är minimilön. Dessutom ligger företaget ungefär sex mil eller en timmes pendlingsväg bort. Om M får jobbet kommer han att jobba när jag är ledig och vara borta åtta till tio timmar varje arbetsdag. För det kommer han att få, efter skatt med ob-inräknat: ungefär 7 000 kronor, efter busskort: ungefär 6 000 kronor, i månaden.*
Vid intervjun i går fick han göra ett test. Testet bestod av datafrågor av typen: Vad betyder http? Var är modem förkortning för? Vad kommunicerar oftast ur port 21? Vilka har gett upphov till mp3-standarden? (eventuella fel på frågorna beror på att jag inte fattar vad jag återger och jag hoppas alla kan ignorera dem i så fall). Frågorna var alltså riktigt svåra och rekryteraren berättade att det bland annat var dataingenjörer som sökt jobbet (det finns 15 platser). I dagens Sverige finns det alltså jobb där du ska jobba dåliga tider för minimilön och på pendlingsavstånd, men du ska vara utbildad eller ha samma kunskap som dataingenjörer. Är det någon som tycker det är konstigt att en del väljer att inte jobba utan sitter hemma med a-kassa i så fall?



*observera att på dessa 6 000 kronor ska 2 500 kronor för hyra, någon tusenlapp för andra räkningar, någon tusenlapp för studielån och så matkostnaden bort innan man kan börja och snacka om pengar att ha att göra med.