operation: skaffa katt

Efter mycket tänkande och övervägande (typiskt den ospontana mig) och prat med Martin om kissarna så ringde jag till slut. Självklart var de redan sålda. Blev lite låg efter det. När jag tänkt till så brukar jag oftast tro att det blir så och jag blir lätt besviken. Började en liten jakt efter några andra sötisar (nu när jag fått M på min sida). När jag berättade det på kvällen blev han helt oförstående: vadå ska du skaffa en katt nu?
A: inte om du inte vill, men jag trodde du ville.
M: mja (typ inte ja, men inte nej heller och inte heller nja) vi kommer ju ändå inte vara hemma, eller jag kommer ju att vara hemma, jag är ju arbetslös.
A: men katter kan vara själva en längre stund, det är därför vi inte skaffar hund. Om vi tänker så här, när ska vi då skaffa djur? När vi blir pensionärer?
M: mjamja (ohörbart svar som inte ledde någonstans)

Tror den nya strategin (som funkade på de söta kissarna) är att leta på bilder och skicka dem. Är katterna tillräckligt söta så kommer han smälta. Har redan börjat med den strategin med tre mail i morse.