jag vill inte

Fick en liten nerestund. Ville bara börja gråta och inte göra någonting. Jag åkte hem och drack lite kaffe med Martin och det blev lite bättre. Känns som jag lever i en karusell och snart så kommer någon att knacka mig på axeln och säga att nu stannar vi och då kommer allt höstjobbigt och allt annat jobbigt komma över mig igen. Och jag vill inte, jag vill inte, jag vill blunda och fortsätta runt runt i 140.