biljävel

Jag är arg!

Min systers bil startade inte i morse. Det sjuka är att hon har lånat min andra systers bil eftersom hennes är trasig. Nu startade inte den bilen. Hon fick låna min så hon kunde ta sig till jobbet.
Efter 10 timmars arbetsdag snabb-åt jag korv med bröd för att vi skulle flytta min syrra. Vi hann halvägs till lägenheten när blinkersen i min bil gick sönder. Väl tillbaka så skulle vi starta hennes bil med startkablar (det var ju batteriet som var trasig sa hon, och jag trodde henne (idiot!)).
Det gick inte.
Vi ringde M:s kompisar för att fråga, vi ringde våra föräldrars grannes kille för att fråga (föräldrarna är i Bulgarien).
Det gick inte.
Vi åkte till macken för att köpa säkringar så åtminstone min bil skulle funka halvdant. Jag bytte säkring, vred och vände på den femton gånger.
Det gick inte.
Vi köpte en bogserlina för att bogsera igång bilen. Jenny rullade bakåt utan att svänga. Jag fick putta upp bilen igen.
Det var tungt.
Jenny rullade ut bilen och svängde. Vi skulle se var bogserlinan skulle sitta när jag upptäckte att hennes lampor lyste. Hon hade radion på. Då är det inte batteriet, det fattar till och med jag. Jag fick putta upp bilen igen.
Det var ännu tyngre. Och hela tiden regnade det.
Nu står bilarna därute. Jenny måste hitta en hyrbil tills imorgon (alla ställen är stängda och öppnar vid åtta, finns det inte folk som behöver bil tidigare eller?)
Vi lagade vår bil för 2000 kronor för mindre än en månad sedan. Nu är den trasig igen. Inte bara blinkersen utan bromsarna också. Martin är arg. Bilar är dyrt, bättre med taxi. Jag har blivit bekväm och vant mig vid bilen. Det är svårt att argumentera för det.
Jag behöver bilen ungefär två gånger i månaden i mitt jobb. Jag gillar att vi kan ta bilen ut i naturen när vi vill på helgerna. Jag tycker det är bekvämt att kunna åka när jag vill när vi ska hem. Jag tycker det är bekvämt att kunna stanna en dag till och åka tidigt direkt till jobbet. Vad ska jag göra? Jag hatar bilen och kan inte leva utan den. Dilemma.