att bestämma

Vi ska bli med katt (eller jag ska bli med katt). Visst, det är jag som bestämmer i familjen. Jag har velat ha en katt sedan jag var barn och nu ska jag få mina två kattkillar. Tänker att jag får dåligt samvete när jag bestämmer hur jag vill ha det och så gör jag bara så utan att M får vara med, men på samma gång är jag trött på att vi aldrig kan göra något för att han inte vill ta ansvar eller lägga pengar på någonting för att han är arbetslös (men inte söker jobb och inte skriver uppsats eller tar körkort). Därför skaffar jag katt, mina katter som jag ska ha. Jag vet att M kommer att vara överlycklig när de flyttar hem till oss, lika lycklig som han var när den ena hängde i snörena i tröjan och den andra klöste på märket på mjukisbyxorna. Kanske kan katterna få honom gladare så han mår bättre och gör någonting? Han ska inte ens börja träna längre. M ska bara sitta i lägenheten och isolera sig och inte göra någonting och hoppas på bättre tider. Jag vet svaret redan nu: det kommer inte att funka.