i samma mönster

En dag tog det innan M kom på att han var arbetslös igen och blev på dåligt humör.
Inget konstigt kanske, men det tog också en dag innan han började vägra skriva sin uppsats och ta ut examen (utan att ge någon anledning), innan han vägrade att gå tillbaka till telefonsäljarjobbet och inte söker några jobb – för det är bortkastad tid.
Jag vet att jag ska vara stark och att han har det jobbigt. Men ibland känns det som det tar mer än ger. Jag har svårt att försöka hålla skenet uppe när han inte ens söker jobb. Det är jobbigt att tjata på någon som inte tar emot och det är jobbigt att stötta någon som inget gör. Vad ska jag göra?