affärsutvecklare

I dag är koncernens affärsutveckalare från Stockholm här. Det är han i stort sett varje onsdag. Affärsutvecklaren pratar med säljarna om hur de ska göra för att sälja mer och vilka vägar de ska gå. Affärsutvecklaren pratar med chefen om hur vi ska marknadsföra oss på bästa sätt, vilka saker vi ska stödja så vi syns och på så sätt kan sälja ännu mer. Affärsutvecklaren kommer in till mig någongång och säger: Hej Anna-Karin! Allt bra?. Ibland kommer affärsutvecklaren in till mig och säger: vi borde ha mer redaktionell text nu när vi säljer så bra. Kanske kan du redigera bilderna större så att det ser mer ut? Eller ska vi satsa på ett nöjesuppslag? Det är bra för då kan vi sälja mer annonser. Jag svara: Äh, kanske det kanske och tänker: det där måste han fatta som ett nej, det går inte när man jobbar själv som jag gör. Han tänker: bra, då är det fixat och jag mår dåligt för att jag får mer att göra och inte tydligt säger nej.
Säljarna trivs på företaget. De får stöd av affärsutvecklaren och varandra. Det är kul att jobba för något som blir bättre och går bra. Jag sitter själv i mitt rum och gör inte det jag ska. Jag vill också ha en affärsutvecklare som kan prata med mig om vad vi ska göra tillsammans för att det ska bli bättre. Jag vill ha någon som bryr sig om det jag gör. Jag vill inte jobba själv.

Visar den här berättelsen något vilken syn koncernen och de andra anställda har på tidningen?