garphyttans nationalpark

Kollade på temometern i morse: -4,4 grader. Det blev både tjocktröja, vinterjacka och stövlar med foder. Min mössa och mina vantar är helt plötsligt för tunna. Söndagen såg fin ut och jag och M kom efter mycket gråt, missförstånd och annat (det är jag, det är mig det är fel på, gråter för ingenting och förstorar, labil kan man också kalla det) i väg till Garphyttans naturreservat. Vi var där i våras när hela ängen var full av Närkes landskapsblomma. Vi hittade en cirka 2 kilometer lång vandring uppåt till en liten utsiktsplats, i går gick vi den igen. Skogen var mer röjd nu sedan stormen i våras. Träden var röda och vinden var kallare. Vi åt mackor med hamburgare och jag frös. På ett sätt känns det som att det var sista chansen i går. Det var lite för kallt för att vara en varm höst. I morse när jag skrapade bort frost från cykeln såg jag hur det bara rasade löv från trädet i lekparken bredvid vår uteplats. Snart är löven borta överallt, snart är det halt och kallt. Sen kommer snön.

Typiskt att jag köpte höstskor äntligen i förra veckan. Kanske kan de bli vårskor i stället?