trovärdighet

En av anledningarna till att jag jobbar väldigt ensamt är att koncernens idé är att redaktionellt material och annonser ska hållas isär för att på så sätt öka trovärdigheten hos läsarna och även hos annonsörerna. Det betyder att annonsörer inte kan bestämma vad jag ska skriva, inte heller kan annonsavdelningen göra det. Självfallet tycker jag som journalist att det är bra. På senare tid har det dock blivit mer och mer att annonsavdelningen har satt in texter som redigerats redaktionellt och som de sedan säljer annonser runt, exempelvis skriver en del annonsörer gratis en allmän text om till exempel vårens mode och sedan säljer tidningen annonser som ligger runt den artikeln. För att behålla trovärdigheten så har jag ingenting med det att göra utan det sköts helt av annonsavdelningen. Kruxet med det (som de förmodligen inte tänkt på) är att varken läsare eller annonsörer kan se vad som jag gjort och vad som andra gjort. För dem kan det lika gärna vara jag som har gett uppdrag till personera att skriva för oss. På så sätt spelar det ingen roll för trovärdigheten att jag inte har någon koppling till texterna, de är trots texter som upplevs som redaktionella.
I veckans tidning (som innehöll lika mycket redaktionellt material som för 1 år sedan men var 12 annonssidor större) så fanns det två teman: trend och inredning. Texterna vid annonserna var skrivna gratis av annonsörer. Det stod ingenstans i texterna om deras företag, men den ena kvinnans namn ingår även i hennes företagsnamn. I dag ringde en av de andra annonsörerna och sa att hon inte vill vara med de två följade veckorna. Hon hade fått bra respons på annonsen, men redan när hon bokade den hade hon klargjort att hon inte gillar när någon annonsör får chans att skriva redaktionellt. När det ändå förekom ville hon inte vara med längre.
Så kan det gå! Jag hoppas att annonsavdelningen får större förståelse för det här med att skilja på redaktionellt och annonsmaterial nu. Och att de förstår att det inte har med mig att göra. Läsarna ser inte mig som en person, de ser bara det jag gör. De vet inte att jag finns här, att jag är en person. Läsarna intresserar sig inte för journalisterna som personer.